Religion och religiösa element hittas rätt ofta i deckare. Men hur formar deckargenren religion och religiositet och vilken inställning till religion är det här som får plats? Sofia Sjö, docent i religion, media och populärkultur, reflekterar kring de här frågorna med fokus på nordiska deckare.
Präster som löser mordgåtor, mord i religiösa miljöer, mördare med religiösa intressen, brutalt våld i kyrkorum, deckare med existentiell ångest, frågor om rätt och fel, synd och straff. Listan på hur religion eller religiös tematik kan komma till uttryck i deckare kan göras lång. Det akademiska intresset för detektivgenren var likväl länge rätt svagt. Deckare uppfattades som underhållning utan större betydelse. Rätt tidigt kom ändå en del teologer att intressera sig för genrer och de moraliska frågor den ofta berör. Så småningom har även många andra fått upp ögonen för deckare och vad de kan säga oss om t.ex. samhällsattityder idag. Även bilden av religion som genren för fram har intresserat fler och fler – så även mig.
Slutna och öppna världar
Deckare kommer i lite olika skepnader. De uppfattas också relatera till sin omvärld på olika sätt och i olika grad. I klassiska pusseldeckare, som t.ex. Agatha Christies berättelser om Hercule Poirot och Miss Marple, uppfattas världen ofta vara stabil och sluten. Ett mord skakar lugnet, men när gåtan är löst återgår allt oftast till det normala. Berättelserna kommenterar således sällan omvärlden.
Andra deckare rör sig närmare vardagsrealismen och tar sig an aktuella samhällsfrågor. De pekar ofta på samhällets baksida, på skeva strukturer och orättvisor. På så sätt berör de också politiska frågor och frågor om attityder i samhället och öppnar upp för en bredare diskussion kring det samhälle vi lever i.
I nordiska deckare, ibland kallad Nordic noir, hittar vi exempel på både de mera slutna pusseldeckarna, t.ex. Maria Langs alster, och de mera öppna socialt relaterade deckarna, en kategori många anser att Henning Mankells verk tillhör. Nordic noir har ofta lånat teman och inspiration från brittiska och amerikanska förebilder, men den nordiska kontexten för också något eget och nytt till berättelserna. Så är även fallet när det gäller religion.
Genrekrav på religion
För att förstå hur religion representeras i populärkultur behöver man ta genrefrågor i beaktande. Personligen har jag främst intresserat mig för deckare i visuella medier som film och TV-serier, men genrekrav gäller förstås även för litteraturen.
Religion, religiösa karaktärer och religiös tematik framställs och används oftast i populärkulturella framställningar för att stödja det mål en genre har. I deckare handlar det ofta om att skapa spänning och konflikt. Det är därmed ganska sällan det är religion i en oproblematisk och neutral form som får plats i deckare. Undantag finns förstås. TV-serien Father Brown har tagit inspiration från G. K. Chestertons böcker och är en typisk pusseldeckare där brott visserligen sker i delvis religiösa miljöer, men där religiösa karaktärer och platser oftast ger tröst och stöd och mera sällan framställs som ett hotfullt element. Men nu var det nordiska deckare som var temat.
I nordiska deckare är det vanligen religion som problem, hot eller konflikt som får plats. Det kan t.ex. vara så att religiösa intressen verkar driva mördaren – som i Innan frosten med Kurt Wallander – eller så kan brott ske i slutna religiösa samhällen där man försöker dölja det som skett – som t.ex. i den svenska filmen Solstorm baserad på Åsa Larssons bok. Existentiella frågor och existentiell ångest kan också vara något som driver både poliser och brottslingar. Det här är fallet i bl.a. den finska filmen Harjunpää ja Pahan pappi som baserar sig på Matti Yrjänä Joensuus roman.
I nordiska deckare kan kyrkor och begravningsplatser ibland fungera som brottsplatser, men också som platser för möten och försoning. Illustrationsbild. Foto: Rita Willaert via Flickr CC BY-NC-SA 2.0.
Religion i periferin
Vilken bild ger då deckare av attityder till religion och religionens plats i dagens samhälle? Populärkultur är förstås aldrig en enkel spegel av vårt samhälle, men via återkommande framställningar och mönster kan vi ändå fånga in vissa attityder.
I nordiska deckare finns det en del återkommande teman. Religiösa individer och grupper stöter vi ofta på lite i periferin. Även om det finns undantag sammankopplas religion vanligen med landsbygden eller mindre orter. Den finska serien Kaikki synnit är ett exempel på det här. Seriens fokus på en väckelserörelse – i det här fallet laestadianer – är också rätt vanlig. Ofta är det ”de andras” religion – religionen hos de som framställs som olika den breda allmänheten – som man får stifta bekantskap med och som framställs som oroande.
I deckare blir det också tydligt att ”för mycket” religion ses som ett problem. Det är de som fullt uppgår i sin tro, alternativt gömmer sig bakom sin religion, som ofta framställs som annorlunda och inte sällan som den problematiska faktorn. I bl.a. Vares – Kaidan tien kulkijat ser vi det här mönstret.
En ”självklar” religion
Samtidigt som religion i deckare ofta framstår som problematisk och hamnar i periferin hittar vi i deckare också tanken på religion som något som kan skapa mening och ge svar för de som behöver det.
Det är också rätt sällan som religionen i grunden ifrågasätts i nordiska deckare. I stället ger religionen många gånger en relief också till svåra händelser. I t.ex. den isländska filmen Mýrin fungerar både Hallgrímskirkja i Reykjavik och en gravgård på landsbygden som centrala bakgrundselement. Speciellt när religionen inte får en så stor roll i deckare visar den också på den roll den alltjämt verkar ha i det nordiska samhället: den för personer samman kring vändpunkter i livet – i deckare inte så sällan döden, men också dop, konfirmation och bröllop.
Hur det kommer att se ut med religion i framtida deckare får tiden utvisa. Samtidigt som samhället förändras, förändras förstås också dess berättelser. Kanske kommer framtida nordisk deckare inte att ge t.ex. Luthersk kristendom, dess byggnader och representanter samma självklara roll som de ofta får idag. Genrens intresse för frågor om rätt och orätt, synd och straff lär emellertid knappast försvinna, men var man hittar svaren får vi se – kanske finns de i religionen, kanske någon annanstans.
Vill du läsa mera om religion i deckare? Då kan kan artikeln ”Madness, Otherness and Transformation: Exploring Religion in Nordic Crime Films” intressera dig. Det här inlägget är en del av Katsomuksets religion och film-tema. Unden temat har Teemu Taira skrivit om ateister och Enni Salo om döden i film och TV-serier, Mercédesz Czimbalmos och Riikka Tuori har skrivit om TV-serien Un-orthodox, Nora Abdelnpe, Iiris Karvonen och Aurora Alakahri om TV-serien Little Mosque on the Prairie och Sandra Wallenius-Korkalo om gammallaestadianism i populärkulturen.