Kyrkor i omvandling – från religiösa rum till kulturarv?

Lukuaika: 4 min.

Det blir allt vanligare att byggnader som börjat sin existens som kyrkor får en annan funktion. Jakob Dahlbacka, universitetslektor i praktisk teologi vid Åbo Akademi, ser närmare på den här processen och på frågor om teologi och kulturarv. Dahlbacka lyfter även fram de nordiska bönehusen, det kulturella minnet kopplade till dem och hur det här minnet kan bevaras.

För ett par år sedan deltog jag i en konferens i Amsterdam där tematiken kretsade kring religiöst kulturarv. Med tanke på ämnet var det inte långsökt att ta in på ett hotell som tidigare hade varit kyrka. Detta särskilt som Nederländerna ifråga om nedlagda kyrkor är något av en föregångare – eller ett varnande exempel – beroende på hur man ser på saken.

Jag tillbringade således den första natten i Bunk Hotel i Utrecht, inhyst i före detta Westerkerk. Även om konferensen var givande är det utan tvekan övernattningen i kyrkhotellet jag minns bäst. Till upplevelsen bidrog inte minst att min bäddplats var en minimal cell eller kapsel – en så kallad podd – infälld i en modul med plats för omkring tjugo motsvarande bås. Där jag låg vägg i vägg med andra inkvarterade krävdes inte mycket fantasi för att föra tankarna till en krypta eller kista.

Även i övrigt var byggnadens sakrala inramning och historia påtaglig. Trots uppenbara, nödvändiga och mestadels smakfulla moderniseringar hade entreprenörerna nämligen förstått att bevara och göra bruk av det religiösa förflutna. Exempelvis den massiva orgeln – som fortfarande prydde ena väggen och genom sin blotta existens dominerade interiören – påminde med all önskvärd tydlighet om det som varit. Kyrkan hade getts fortsatt liv.

Bunk Hotel exteriör

Bunk Hotel i centrala Utrecht, Nederländerna, var i sitt förra liv en kyrka. Foto: Jakob Dahlbacka

Europas religiösa landskap i förändring

Det som för mig som finländare var ett exotiskt inslag i tillvaron är vardag på många andra håll i Europa. Antalet nedlagda, rivna eller för annat bruk omgjorda kyrkor kan räknas i tusentals. Europas religiösa topografi ritas på detta sätt bokstavligen om.

Det vore enkelt – och för all del inte helt och hållet osant – att skylla trenden på en tilltagande sekularisering. I takt med kristna samfunds tillbakagång minskar såväl behovet av samlingsplatser som resurser att upprätthålla dem. Alldeles så enkel är ekvationen förstås inte. Lika litet som en kyrkobyggnad kan tas som intäkt för levande religiositet, pekar avsaknaden av densamma på avfall från tron. Men ofta hänger tro och materialitet samman.

I takt med att kyrkor läggs ned kan man dock även skönja en parallell trend där entreprenörer ser ett mervärde i att förlägga sin verksamhet just i en före detta kyrka. På så sätt lever många kyrkobyggnader vidare på nåder. Exempelvis hade kyrkan i Utrecht knappast stått kvar om det inte hade varit för hotellet.

Bunk Hotel interiör

I Bunk Hotel har delar av Westerkerks gamla interiör bevarats. Foto: Jakob Dahlbacka.

Teologi maskerad i termer av kulturarv

Att kyrkor byggs om för att husera andra verksamheter delar förstås folks åsikter. Intressant nog uppbådas ibland det starkaste motståndet av dem som saknar uppenbar eller aktiv koppling till vare sig kyrka eller kristendom. Motiven är olika, men vittnar i någon mån om kyrkobyggnaders fortsatta betydelse även bortom de kristna samfundens råmärken. Västvärldens religiösa undermedvetna är seglivat och mångbottnat.

En möjlig delförklaring till varför även icke-religiösa människor anser kyrkobyggnader värda att bevaras är den skiftning i retoriken som flera forskare pekar på och som innebär att de strikt teologiska eller religiösa argumenten maskeras i termer av ”kulturarv”.

Att kyrkorna på detta sätt alltmer förknippas med förment mer rumsrena värden som historia, konst och identitet är mer gångbart i multikulturella och multireligiösa samhällen, samtidigt som det delvis sker på bekostnad av kyrkorummens hävdvunna anknytning till religionsutövning och tro.

Luhterkyrkan exteriör

Jakob Dahlbacka har studerat Lutherkyrkan i Helsingfors. Byggnaden började som bönehus och senare kyrka, hann fungera som nattklubb och krog i flera etapper innan den åter blev kyrka. Foto: Jakob Dahlbacka

De bortglömda bönehusen – ett krympande kulturarv

Ett i viss mån särpräglat inslag i de nordiska ländernas religiösa landskap är de många bönehusen. Att dessa i regel är yngre och arkitektoniskt enklare än de regelrätta folkkyrkobyggnaderna, ofta befinner sig på landsbygden snarare än i stadsmiljön, samt i många fall ägs av mindre rörelser eller lokala föreningar bidrar antagligen till att de står utanför den offentliga intresseradarn.

Liksom kyrkorna är dock även bönehusen kvarlevor och monument över det samhälles historia och kultur där de befinner sig. Var, när, hur och varför de har byggts kan avslöja mycket. Under sina glansdagar var bönehusen nämligen ofta glesbygdens centra – en källa till levande kultur som lokalbefolkningen bidrog till att bygga och hålla liv i.

Idag – när många eldsjälar är borta eller ålderstigna – är denna kultur på många håll utdöende eller redan slocknad. Således riskerar bönehusen att gå samma öde till mötes som de överflödiga kyrkorna – att bli sålda, rivna eller ombyggda – eventuellt med skillnaden att det för bönehusens vidkommande sker i raskare takt och betydligt mer obemärkt. En annan skillnad är att de knappast i lika hög grad som kyrkorna åtnjuter entreprenörers intresse eller allmänhetens kulturarvsstatus.

Risken är därför överhängande att de minnen som i generationers tid sedimenterats i bönehusen går förlorade i takt med att de försvinner. Delvis för att råda bot på detta strävar nätverket Nordic Places of Worship (NordPow) efter att skapa en digital och öppet tillgänglig karta över samtliga bönehus i de nordiska länderna. Man skall kunna samköra kartan med andra data, men också ”spela upp” bönehusens tillkomst både i rum och över tid. Att fysiskt bevara alla bönehus är antagligen inte möjligt, men förhoppningsvis kan redan en kartläggning av dem hjälpa till att bevara något av det religiösa kulturarv som bönehusen trots allt utgör. Också på så sätt – genom att införlivas i det kulturella minnet – kan något ges fortsatt liv.

***

Om du vill läsa mera om Europas föränderliga kyrkorum kan du även bekanta dig Kim Groops inlägg i Katsomukset-bloggen.