Anoo Niskanen är doktorand i religionsvetenskap vid Åbo Akademi och forskar om identitet hos sverigefinska gammallaestadianer. I det här blogginlägget synliggör hon utanförskap och minoritisering bland unga vuxna som har deltagit i hennes studie.
Begreppen minoritiserade och majoritiserade ger en bild av de majoritets- och minoritetspositioner som grupper tillskrivs, inte deras numerära storlek. Det är ett begrepp som synliggör de processer som gör att grupper som tillskrivs minoritetspositioner betecknas som icke hemmahörande och avvikande. Enligt Lovise Haj Brade, Irina Schmitt och Kerstin Sandell vid Lunds universitet används dessa begrepp för att identifiera gruppers strukturella positioneringar i exempelvis skolor. Det handlar om vilken status olika grupper har i förhållande till varandra.
Utanförskap
I en livsberättelseintervju som gjordes sommaren 2021 med Alva (namnen i denna text är fingerade), som är före detta medlem i en sverigefinsk gammallaestadiansk fridsförening, berättar hon om den gemenskap hon kände med en klasskompis på gymnasiet som var muslim, under en period då hon var aktivt praktiserande gammallaestadian. Det var mycket som hon kände igen hos sin muslimska vän, exempelvis religiösa levnadsregler, även om dessa regler inte alltid var desamma.
”Jag kommer ihåg, asså jag hade ju en muslimsk kompis i gymnasiet, och vi drogs ju väldigt nära till varandra just för att vi båda var utlänning och vi båda hade en tro. […] Jag kände också väldigt mycket gemenskap just det här med att vi båda var, inte var svenskar. Eh, vi båda kom fram till att svennar tyckte om, tycker om och vara väldigt mycket med varandra. Så, så man känner sig alltid lite utanför.”
Alva säger i citatet ovan att även känslan av utanförskap förenade henne och vännen, då de delade upplevelsen av att känna sig utanför i kontakten med andra ungdomar under gymnasietiden och av att inte vara svenskar. Hon använder till och med uttrycket ”utlänning” trots att både hon själv och hennes föräldrar är födda i Sverige. Mor- och farföräldrarna är dock födda i Finland, vilket visar att även barnbarn till utrikesfödda kan ha upplevelser av att bli minoritiserade i Sverige.
Begreppen minoritiserad och majoritiserad fångar in strukturella positioneringar som tillskrivs grupper. Bild: @MargJohnsonVA via Envato Elements.
Villkorad inkludering
Även William, som är aktivt praktiserande ung gammallaestadian, berättar om upplevelser av minoritisering:
William: Ja. Ja, det har väl funnits nån sån, men folk har väl ställt frågor och sånt. Det… vissa har liksom… ”varför tror du liksom så här lite udda sätt?”, men de flesta är ju så här att accepterar liksom och förstår varför jag tror och…
Anoo: Vad kan det gälla? Kan det till exempel gälla liksom om man dricker alkohol eller inte dricker och sådant där?
William: Ja, alltså många har väl velat se mig dricka alkohol så att säga.
Anoo: Okej.
William: Så de… den frågan har jag fått jättemånga gånger.
Anoo: Ja, okej. Så test… känner du att de testar dig?
William: Nej. Jag tror de bara vill ha… rättare sagt, att de vill ha ut mig till… till deras gemenskap. Så det… jag förstår absolut varför de vill ha [otydligt] komma på deras fester och sådant. Men… men nej, jag skippar det varje gång.
William beskriver hur hans tro blir betraktad som udda och hur icke-laestadianska vänner försöker få honom att dricka alkohol för att få med honom i deras gemenskap. Till skillnad från Alva tycks William inte uppleva ett utanförskap, utan i stället påtryckningar för att passa in i normen. Han berättar att vännerna vill ha med honom, men att han alltid tackar nej till deras erbjudande om inkludering. Skälet till detta kan vara att kravet för inkludering är att dricka alkohol och att William motsätter sig detta krav för att få vara en del av den erbjudna gemenskapen.
Många intervjupersoner beskriver upplevelser av utanförskap. För en del intervjupersoner har upplevelserna också kopplats till depression. Personen på bilden har inget samband med de intervjuade personerna. Bild: @LightFieldStudios via Envato Elements.
Religion som skäl för minoritisering
Josefin, som också är aktivt praktiserande ung gammallaestadian, berättar följande från sin skoltid:
”Ja, de sa bara till oss att vi var finnar och sedan att ja finnar, de gör inte det och det, de trodde lite att de visste något om vår tro fast sedan, de förstod egentligen inte och de ville liksom håna lite, att varför använder vi till exempel inte smink just i den åldern och så.”
Josefins upplevelse påminner om Alvas och blir ännu tydligare längre fram i intervjun:
”Mm, ja. Och det var lite så att de hade märkt att jag var annorlunda […] jag var finsk och de var svenska, de ville liksom visa lite att ja, du hör inte till oss. Och särskilt när jag var den enda i vår klass, så var det lättare att säga bara till mig.”
Josefin var den enda gammallaestadianen i klassen under grundskoletiden och hon säger flera gånger under intervjun att hon blev mobbad för sin tro. I andra årskurser fanns fler gammallaestadianer i klasserna och det kan ha påverkat graden av utsatthet, menar hon. Precis som Alva och William, är Josefin och även hennes föräldrar födda i Sverige, medan mor- och farföräldrarna kommer från Finland. Ändå har hon blivit minoritiserad i grundskoleklassen. Troligen beror denna minoritisering på den religiösa tillhörigheten, även om hennes klasskompisar har angett hennes finska påbrå som skäl till särbehandlingen.
Intervjuerna som har gjorts inom mitt avhandlingsprojekt om sverigefinska gammallaestadianers identitet visar att de unga deltagarna har upplevelser av utanförskap och minoritisering, framför allt i skolan. Det inledande citatet visar också att gemensamma upplevelser av minoritisering hos olika grupper med tillskrivna minoritetspositioner kan vara en förenande faktor.