Mediernas roll i religionsundervisningen i Sverige

Religionsundervisningens innehåll och hur den ordnas är en ständigt aktuell fråga i de nordiska länderna. Religionsundervisningen i Sverige är ordnad så att eleverna undervisas i ett gemensamt ämne som kallas religionskunskap, oavsett elevernas bakgrund och övertygelse. Man kunde tänka sig att mediernas inflytande på religionsundervisningen är något problematiskt, men det är inte så entydigt, skriver TD Maximilian Broberg (Uppsala universitet) i sin avhandling om mediernas roll i religionsundervisningen i Sverige.

 

Stanna upp och lyssna!

Vem har egentligen auktoritet att formulera när och hur olika aspekter av religion blir relevanta i dagens nordiska samhällen? Vem ska vi lyssna på när det kommer till frågor om religion? Med ökad kulturell och religiös mångfald, och en rasande utveckling av digitala medier, blir traditionella och institutionella former av religion mindre centrala, och utrymme lämnas till nya aktörer.

I ett land som Sverige är det inte längre främst i kyrkan som unga möter religion; allt färre konfirmerar sig, och forskningen visar att till exempel skola och medier är kontexter där unga i större utsträckning kommer i kontakt med religion. I min avhandling Stay Awhile and Listen tittar jag närmare på hur skola och medierna samspelar i att undervisa unga om religion och dess plats i samhället.

 

Att närma sig fältet

För att kunna studera det här samspelet har jag valt att titta närmare på hur religionslärare i svenska skolan förhåller sig till och använder olika mediematerial i sitt dagliga arbete. Detta gjordes delvis genom en nationell enkät som besvarades av 1 292 lärare, och dels genom observationer och intervjuer med 22 religionslärare.

Enkätsvaren visar att en majoritet av svenska religionslärare anser att de ”ofta eller alltid” använder sig av någon form av mediematerial i sin undervisning. Även om det här inte är förvånande så lade resultatet grunden för nästa fråga: om skolan och medierna båda spelar centrala roller i religiös socialisation och som kontexter där unga möter religion, och religionslärare använder sig av medierad religion i stor utsträckning, vad innebär det här för den bild av religion som förmedlas i klassrummet?

Med den frågan som grund fungerade observationer och intervjuer som verktyg för att belysa när och hur olika former av medier blev relevanta i klassrummen, och jag har kunnat analysera de utmaningar lärarna möter när det kommer till medier och religion. Jag valde att gräva djupare i två av dessa utmaningar.

 

Auktoritet och religion

En central utmaning för lärarna hade att göra med deras auktoritet. De är själva auktoriteter på religion på grund av sin utbildning och sitt yrke, men denna auktoritet är bara en av många i klassrummet. På grund av det rådande medielandskapet finns en otrolig mängd röster som tävlar om uppmärksamhet, som alla på sitt sätt också är auktoriteter på religion. Dessa röster kommer in i klassrummet antingen genom eleverna, eller genom att läraren aktivt länkar sin undervisning till samhällsrelevanta frågor genom att hänvisa till nyhetsartiklar, sociala medier eller andra liknande mediematerial.

Foto: Pexels

Medielitteracitet

Den andra medierelaterade utmaningen jag fokuserade på var mediealitteracitet. Lärarna uttryckte en oro över att deras elever inte har de verktyg som krävs för att förstå och kritiskt granska hur religion framställs i olika medier. Därför arbetade lärarna aktivt för att lära sina elever att navigera bland olika medieformer. Ingen lärare presenterade mediematerial som ”fakta”, utan snarare användes dessa material för att ta in ”verkligheten” i klassrummet. Här är det tydligt att det krävs en kombination av kunskap om religion å ena sidan, och medier å andra sidan, för att verkligen kunna förstå medierad religion.

 

Vilken roll borde medierna ha i religionsundervisningen?

Studiens slutsatser kan summeras i mitt favoritcitat från en av lärarna:

Ska man låta media styra undervisningen? Spontant känns det kanske som nej borde vara svaret på frågan, men jo, det tror jag. Om inte skolan ska hjälpa eleverna att förstå den verklighet de lever i, vem ska det då? (Regina, Gymnasielärare)

Det känns som att mediernas inflytande på religionsundervisning borde vara något problematiskt, och det var också inställningen jag hade när jag påbörjade min forskning. Men om medierna är en av de primära kontexter där religion blir synligt i det samtida Sverige, varför ska inte religionsundervisningen fokusera på det? Att läsa och tyda heliga texter var en central färdighet för den som var intresserad av religion för några årtionden sedan, men idag är det kanske snarare förmågan att tolka religion i populärkultur eller på sociala medier som är mest relevant  för en majoritet av svenska ungdomar. Här menar jag att religionsundervisningen haft och har en viktig roll att spela.

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Google photo

Olet kommentoimassa Google -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s