Vilka ekologiska, feministiska och ekoreligiösa tankegångar hittar vi hos häxor i dagens Finland? Den här frågan ställer sig Jannica Grönroos, doktorand i religionsvetenskap vid Åbo Akademi, i sitt pågående forskningsprojekt. Grönroos reflekterar över en del av de kurser Suomen Noitaopisto erbjuder och lyfter fram häxkraft som en möjlig motröst mot samhällsnormer.
Intresset för häxor och häxkraft blir allt mer utbrett. Samtida häxkraft kan sägas ha sina rötter i naturreligionen Wicca, grundad och populariserad av Gerald Gardner i 1940–50-talens England. Under 1960-talet spreds Wicca till Förenta staterna och kom där i kontakt med kvinnorörelsen, ekologismen och pacifismen, vilket gav upphov till en feministiskt och ekologiskt informerad häxkraft. Wicca kom till Finland under 1980–90-talen. Idag har Wicca i västvärlden vuxit sig till en rörelse med hundratusentals anhängare. Dock är alla häxor inte wiccaner och vice versa; det finns många olika former av häxkraft.
I mitt forskningsprojekt ”Samtida häxkraft: Ett andligt, ekofeministiskt uppvaknande?” vill jag ta reda på vilka ekologiska, feministiska och ekoreligiösa tankegångar som samtida häxor i Finland ger uttryck för. Forskningen öppnar en diskussion om stereotyper kring häxor och vill skapa en mer nyanserad förståelse av samtida häxor genom ett intersektionalitetsperspektiv, d.v.s. hur olika identitetskategorier – som kön, språk, social klass, ras, religion, ålder o.s.v. – samspelar och formar häxornas livssyn och praxis.
Det forskningsmaterial som jag använder mig av består först och främst av intervjuer med självidentifierade häxor. För att kartlägga häxfältet sätter jag mig även in i undervisningen på Suomen Noitaopisto, en finländsk distansutbildning för häxkraft som livsfilosofi och kompetens.
Att studera till häxa
Distansstudier på Noitaopisto Foto: Robin Hermansson.
Under tisdag- och torsdagskvällar har jag satt mig framför datorn och deltagit i Noitaopistos distansundervisning. Jag har fått lära mig om häxkraftens etik, växtmagi, astrologi, andekommunikation, månmagi, häxkraftens historia, energiarbete, tarotläsning m.m. Studierna kantas av firandet av häxornas högtider med online-ceremonier, som till exempel innehåller gruppmeditation, andekontakt, besvärjelser och tarotläsning. Att vara häxa är mångfacetterat och vid Noitaopisto uppmuntras häxorna att finna sin egen väg och skräddarsy sin häxkraft enligt egen preferens.
Noitaopistos f.d. rektor och grundare Iina Nesteoja praktiserade häxkraft med wiccansk bakgrund i över två årtionden innan hon konverterade till kristendomen. Visionen att grunda en häxskola fick hon av Hekate, den grekiska gudinnan över häxkraft, natten, spöken och vägkorsningar. Noitaopistos rektorer sedan hösten 2025, rektor Sanna Vanhala och vice-rektor Maarit Reiman, är häxor som starkt betonar finländsk folktro och -magi. Ett omprofileringsprojekt har därmed gjort sig gällande på Noitaopisto. Noitaopistos definition av häxa är: ”Enligt finländsk tradition är häxan en helare, som stöder sitt samfunds välmående och har en förmåga att kommunicera mellan denna värld och efterlivet”.
Del av naturen
Naturen har ofta en viktig roll inom samtida häxkraft. Foto: Vika Glitter via Pexels.
I Finland är det vanligt att unga känner stor oro och ångest över klimatkrisen. Samtidigt verkar naturreligioner få en allt starkare genklang hos unga idag. Naturreligionernas typiska förespråkande av ekologisk hållbarhet, en respektfull naturrelation, ansvarstagande individualism och eklekticism (d.v.s. att skräddarsy sin trosuppfattning av element från olika religiösa och andliga bakgrunder) tilltalar unga. Därför kan också häxkraften kännas tilldragande.
Noitaopisto skriver på sin hemsida: ”Enligt Noitaopistos synpunkt omfattar häxkraft också respekterande av naturens cykler och synen på människan som en del av naturen”. Ekologiska perspektiv och ekoandlighet framkommer i Noitaopistos undervisning på ett flertal olika fronter. I kursen Magins etik tar man upp att magianvändning är motiverat när magin respekterar diverse livsformer, härrör vår relation till eller beskydd av naturen och görs för naturens bästa. Inom kurserna i Växtmagi diskuteras växternas magiska egenskaper, nyttoområden och ande. I bland annat kursen Månmagi framkommer hur häxan kan och bör leva i samklang med naturens cykler.
På Noitaopisto ses naturen som levande, balanssträvande och neutral. Naturens andar kan dock interagera med människan på olika sätt och blir upprörda av till exempel nedskräpning. Att göra ritualer ute i naturen uppmuntras starkt och det ekoreligiösa begreppet Moder jord är en närvarande entitet. Kopplingen till naturens cykler befästs genom häxans högtider.
Motröst mot samhällsnormen?
På Noitaopisto uppmuntras häxorna att hålla ihop. Foto: Pavel Danilyuk via Pexels.
Framför allt häxförföljelserna i Europa under 1400–1700-talen har format den nutida stereotypa synen på häxor. Under 1970–80-talen började feministiska historiker som Mary Daly, Andrea Dworkin och Carolyn Merchant intressera sig för häxförföljelserna som ett patriarkalt våldsuttryck och häxan som en feministisk symbol.
I och med häxkraftens eklektiska natur inkluderas feministiska värderingar och synpunkter på häxans eget initiativ, i enighet med hens livsåskådning eller -filosofi. Feminismen är mångfacetterad och går att förstå på olika sätt, vilket i sig är en utmaning i diskussionen om feminismens koppling till häxkraft.
Intersektionell feminism kunde dock ha en roll att spela inom häxkraften i form av ett slags motstånd mot normen eller en motröst mot majoritetskulturen, något häxan redan historiskt kunde sägas symbolisera. Samtida häxkraft i Finland synliggörs både av häxorna själva och media som en alternativ livssyn eller livsstil. På Noitaopisto uppmuntras häxorna till solidaritet sinsemellan, eftersom häxkraften är marginaliserad och häxor tvingas möta omvärldens stereotyper och hat framför allt på social media.
Under min tid på Noitaopisto har flera lärare betonat att häxkraften inte är könsbunden. Dock tar också häxkraften på Noitaopisto intryck av Wiccas dualistiska och könsbinära världssyn samt folktraditionens könsuppfattning.
Wicca har studerats ivrigt i en finländsk kontext sedan sekelskiftet. Finländska wiccaners natursyn samt deras förhållande till ekoreligion och ekofeminism har dock inte studerats på djupet i samtida Finland. Det saknas också aktuell forskning om häxor som inte direkt associerar sig med Wicca. I mina kommande intervjuer med häxor kommer jag att fortsätta forska i hur häxkraft ser ut i Finland samt vilka ekoreligiösa och feministiska tankegångar häxorna möjligtvis uttrycker.