Vad betyder kirtan för utövare i Finland? Hur utövas kirtan här och vad får utövarna ut av att delta i kirtan? Tero Heinonen, doktorand i religionsvetenskap vid Åbo Akademi, har sökt svar på de här frågorna och intervjuat 100 finländska kirtan-utövare.
Kirtan är ackompanjerad allsång inom indiska religiösa traditioner. Kirtan kom till Finland från Indien på 1970-talet via nyreligiösa rörelser och yogalärare. Kirtan praktiseras idag i nyreligiösa rörelser av indiskt ursprung, i yogarörelser och inom nyandlighet utan en koppling till en specifik religiös tradition. Kirtan är en stark gemensam praxis som blivit en del av finländarnas alternativa andlighet och som har fått nya uttrycksformer. Betydelsen av personlig erfarenhet och strävan efter en koppling till det inre gudomliga genom individuella övningar gör att kirtan räknas som en del av dagens alternativa andlighet.
I min kommande doktorsavhandling studerar jag vilken typ av övningar och traditioner som utgör kirtan i Finland idag, vilka typer av erfarenheter och känslor som är förknippade med att utöva det och vad det betyder för utövarna. Mina forskningsdata består av intervjuer och deltagande observationer av hundra finländska religiösa och religiöst oberoende utövare.
En gemenskapsgörande praktik
Enligt mina intervjupersoner stärker religiös kirtan känslan av gemenskap, det heligas symbolik och överföringen av religiösa traditioner. Många av de jag intervjuat har lämnat den evangelisk-lutherska kyrkan eftersom de känt sig främmande för kyrkans budskap och aktiviteter. Några har hittat svaren på de stora frågorna i någon indisk gururörelse. De som identifierade sig som andliga men inte religiösa visade sig vara fokuserade på livet här och nu och sökte oftast inte frälsning i livet efter detta. Kirtan hittade de i Indien, i yogarörelser, på festivaler, i kollektiv, på Rainbow-samlingar och inom nyreligiösa rörelser.
En bra kirtanledare ansågs ha en omtänksam inställning till andra, en förståelse för kirtan som en gemensam övning, respekt för traditioner och förmågan att skapa en trygg plats för deltagarna. I nyandliga sångcirklar brukar man sitta i en cirkel, så att alla var nära varandra. Sångcirklar samlas inomhus och på sommaren även utomhus. I religiösa samfund sitter folk eller står och dansar framför altaret. Altaret skapas genom att ordna blommor, ljus, kristaller, frukter eller bilder av en guru eller gudar. Blommor kan också användas för att skapa en mandala. Dansen är ofta spontan, men ibland koreograferad av gruppen.
Typiska instrument i kirtan är harmonium, cymbaler, akustisk gitarr, flöjt och trummor som tabla, djembe eller mridanga, men många andra instrument används också.
Interaktionsritualer och roller
Hur kan vi teoretiskt förstå det som händer i kirtan? De allra flesta av de intervjuade ansåg att en kirtan var särskilt framgångsrik och kollektivt upplyftande när det fanns ett tillräckligt antal aktiva deltagare nära varandra i ett säkert utrymme. Då upplevde de kontakt genom musiken och ett “öppnande av hjärtan”. Enligt Randall Collins interaktionsteori skapar kroppslig närvaro, ett utrymme avskilt från omvärlden, uppmärksamhet på att göra saker tillsammans och delade känslor en kraftfull kollektiv känslomässig upplevelse när interaktionsritualen lyckas. Erfarenheten som förstärker delade värderingar, symboliken för det heliga och solidariteten förvandlar individuella “primitiva” känslor till delade sociala känslor på en högre nivå, vars effekt fortsätter även efter själva händelsens slut.
Kirtan behöver inte vara kopplad till en specifik religiös tradition. I kirtan kan man genom att sjunga mantran be om hjälp från gudar eller naturandar. De här kan förstås som arketypiska och man kan förstå det så att de tas emot som dialogiska roller och känslomässiga analogier i förhållande till de förväntningar man har. Övernaturliga hjälpare är känslomässigt meningsfulla, till exempel när man ber gudinnan Kali om krafter för att övervinna svårigheter. Genom att sjunga kan man be om hjälp för inre tillväxt eller till förmån för en älskad. Andliga roller aktualiseras lätt i kriser, när man upplever att man ser Guds, gudars eller naturandars inflytande på livshändelserna.
Enligt Hjalmar Sundéns rollteori aktiveras andliga roller i livssituationer som visar sig passa in i inlärda ramar. Indiska skrifter erbjuder beskrivningar av kärlek och interaktion mellan gud och människan. Lärorna har perceptuella strukturer som hjälper en att tolka andliga upplevelser. I Nils G. Holms integrerade rollteori betonas samspelet mellan symbolik och en läkande funktion, som är karakteristisk för både religion och konstnärligt uttryck. Det inre rolltagandet sker när musiken skapar känslomässiga kopplingar till det så kallade inre existentiella rummet i vilket berättelser om övermänskliga aktörer integrerats.
Kirtan tar inspiration från den kontext där den utövas och man lånar ofta in musikaliska element. Bild från Pekka Varis film Bhajan People Documentary.
En andlighet med många betydelser
Grundläggande element som musikinstrument, alternativ sång och upplevelseförmåga bevaras ofta i kirtan men övningarna omformuleras också genom lån av musikaliska, tros- och språkliga element från olika kulturella traditioner. I Finland har populära ensembler vuxit fram. De framför sin egen kirtanmusik vid stora andliga festivaler. Finländare gillar ofta att sjunga på sitt eget modersmål. I Finland har kirtan under det senaste decenniet också blivit en del av ett ceremoniellt arbete som kombinerar andlighet, kroppslighet, konst och inhemska ritualer med terapeutiska strävanden. Till exempel i en kakaoceremoni, som uppfattas som en tradition från Maya-indianerna, kan kirtan plockas in och kombineras med dans, målning, andningsövningar och Kalevala-runosång.
Som å ena sidan upplyftande och energigivande och å andra sidan lugnande och djupt meditativ musik, uppfattades kirtan bland mina intervjupersoner som andliga övningar som ökade deras psykologiska välbefinnande. Kirtan ansågs minska den urbana upplevelsen av ensamhet genom att hjälpa utövarna att träffa andra människor på ett vackert och respektfullt sätt.
För utövarna jag intervjuat har kirtan många betydelser. Kirtan är för dem en koppling till det gudomliga, det egna jaget och andra, självöverskridande känslor och gemensam extas. Kirtan är också en flykt från vardagens prestationsorienterade natur, en form av tro på gudar och andar, ett könat sätt att få kraft, konstnärlig kreativitet och terapeutisk behandling av avvisade känslor i gemensamt skapade musikaliska och rituella utrymmen. Kirtan fyller därmed många olika funktioner för sina utövare.