Hur har judiskt liv i Åbo sett ut? Arkivpedagogen Karin Sjöberg har i ett dokumentationsprojekt finansierat av Svenska litteratursällskapet intervjuat personer med en bakgrund i den judiska församlingen i Åbo. Personernas berättelser levandegör både vardagsliv och fest under 1950- och 1960-talen när församlingen i Åbo var mycket aktiv.
Första helgen i april 2022 arrangerade Åbo Judiska församling och WIZO Åbo (Women´s International Zionist Organization) en klezmerkonsert i synagogan. Den skyddande byggnaden från 1912 fylldes av liv och påminde om det judiska kulturarvet i Åbo. I närmare 150 år har det funnits en judisk närvaro i staden. Men på vilka platser har en judisk vardag utspelat sig? Och vilka minnen/berättelser förknippas med dem?
Svaren kan till viss del sökas i arkiv men också genom intervjuer med personer som vuxit upp inom den judiska församlingen i Åbo. I en dokumentation av det svenskspråkiga judiska kulturarvet, finansierad av Svenska litteratursällskapet, har jag gjort ett 15-tal djupintervjuer. Syftet har varit att komplettera arkivets samlingar med personliga berättelser om den judiska minoriteten, vilket tidigare saknats i samlingarna.
Synagogan i Åbo, Hanukka-konsert, 2019. Foto: Ruth Illman.
Rumsliga perspektiv
Intervjuerna har gjorts med både kvinnor och män, de flesta födda mellan 1938-1956. De är numera bosatta i Åbo, Helsingfors och Stockholm. De var barn och unga på 1950- och 1960-talen, en period då församlingen var mycket livaktig med cirka 350-400 medlemmar. Idag finns det cirka 90 medlemmar.
Dokumentationen har utgått från det fysiska rummet för att skapa tydlighet och förankring av judiskt liv. Det rumsliga perspektivet hjälper de intervjuade att formulera minnesberättelser, samtidigt som historien blir mer synlig och konkret. Synagogan och den judiska begravningsplatsen är förstås viktiga platser som vittnar om en judisk närvaro i staden och en mångsidig historia. Här finns till exempel spår av kvinnor som följt med sina män, som var soldater i tsarens armé eller religiöst skolade. De kom bl.a. från Mena, Odessa, Kaunas och Czestochowa. På begravningsplatsen vilar också mödrar som flytt från Viborg 1939 och kvinnor som för kärlekens skull flyttade till Åbo.
Ingång till Judiska begravningsplatsen i Åbo, 2021. Foto: Karin Sjöberg.
Textilhandel och mångspråkighet
De tidiga generationerna försörjde sig huvudsakligen inom textilhandeln och traditionen fortlevde länge. En ”bubbe” sålde begagnade kläder på Trätorget, en annan övertog sin döde mans pälsaffärer. En ”zeyde” köpte tygbitar från Åbo klädfabrik som han sedan sålde vidare. Flera män drev kappfabriker eller klädesaffärer där deras makar blev delägare, affärsbiträde eller prokurist. Många av de judiskägda butikerna låg under 1900-talets andra del på Eriksgatan och Kristinegatan. Som barn fick de intervjuade springa ärenden och hjälpa till på olika sätt. Enstaka fortsatte inom kläd- och textilbranschen, men de flesta valde en helt annan yrkesbana.
De som intervjuats talar svenska, även om flera gärna talar finska. En del gick nämligen finskspråkig skola, medan andra gick på den svenskspråkiga Cygnaeus skola vid Salutorget (numera riven) för att sedan fortsätta på Svenska Samskolan. Föräldrar, liksom mor- och farföräldrar, talade svenska eller/och finska men även jiddisch och till viss del ryska. Efter skoldagen, gick de på religionsskola, så kallad cheder, i synagogan. Rabbinen och en religionslärare skötte undervisningen. De fick bl.a. lära sig hebreiska, vilket inte alltid var så uppskattat då men språkkunskaperna kom väl till pass då de senare, av olika anledningar, sökte sig till Israel.
Brahegatan med församlingshus och synagoga. Foto: C.J Gardberg, Åbo museicentrals fotosamling.
Minnen av föreningsliv, vardag och fest
Familjerna beskrivs som traditionella och mer eller mindre religiösa. I intervjuerna berättas om shabbatmiddagar och tillagandet av fiskrätten gefilte fisch, men också om kosher-butiken på Västerlånggatan där mödrarna stod i kö för att få tag på den bästa biten av den slaktade kon. Under gudstjänster i synagogan sprang de mellan mödrarna på kvinnoläktaren och fäderna nedanför. De lekte på innergården mellan synagogan och det intilliggande församlingshuset, uppfört 1956 och rivet 2018. Dessförinnan höll de till i Gröna Lyktan, en samlingslokal i Turun Sanomats byggnad. Det nya församlingshuset rymde många aktiviteter och verksamheter. Här låg barnträdgården Gan Jeladim som flera av de intervjuade gick på. De berättar om uppträden vid Purim- och Chanukka-firanden. Men också om den anställda lärarinnan från Israel som bodde i en lägenhet i huset.
När de blev äldre gick de med i ungdomsföreningen Kadimah, Bnei Akiva och/eller idrottsklubben Makkabé som brukade hålla till på vindsvåningen. På mitten av 1960-talet gav de ut tidningen Shalom tillsammans. Här tränades det också pingis på fullt allvar och klubben hade flera framgångsrika spelare. Inom Makkabé utövades även friidrott, fotboll, tennis, bowling och bridge. De höll bl.a. till i Idrottsparken och i bowlinghallen som ännu finns i konserthuset.
Församlingshuset var utrustat med en stor samlingssal, en scen och ett kök som användes för allehanda fester, uppträden och föredrag. De kvinnliga informanterna minns hur de hjälpte sina mödrar med att arrangera WIZO:s årliga basar genom att rulla lotter, sälja saker, göra smörgåsar med hackad sill och att baka judiska bakverk. Basaren var en stor händelse som inbringade mycket pengar till WIZO:s barnhem Shaviv i Israel.
Bild av tidskriften Shalom som gavs ut 1965-1974. Förvaras i Arkivsamlingarna, Åbo Akademis bibliotek.
Liv, arv och identitet
De personliga berättelserna minner om judiskt liv, men också om en stolthet och respekt över sitt judiska arv och identitet. De som intervjuats har engagerat sig i församlingen eller i en judisk förening, arbetat med frågor som rör staten Israel, gift sig judiskt, upprätthållit eller återupptagit judiska traditioner och högtider, släktforskat eller bedrivit studier i jiddisch och judendom. De har nu även bidragit med judiska minnen till SLS arkiv och därmed ytterligare spår av ett kulturarv att respektera och värna.