Under tre dagar i april hölls en workshop om begravningar i dagens nordiska samhällen vid Åbo Akademi, ordnad av Donnerska institutet för religionshistorisk och kulturhistorisk forskning i samarbete med det svenska forskningsnätverket om begravningar vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om religion och samhälle, Uppsala universitet. Under titeln “Death comes equally to us all, and makes us all equal when it comes? Funerals in the North of Europe similarities and differences” stöttes och blöttes frågan från flera olika perspektiv under intensiva och givande dagar, skriver arrangörerna Martha Middlemiss Lé Mon (Uppsala universitet) och Magdalena Nordin (Göteborgs universitet).
Workshopens första dag bestod av keynote-föreläsningar av två brittiska forskare med olika infallsvinklar på ämnet. Professor Avril Maddrell från University of Reading (UK), föreläste på temat Equal in Death? The Universal ‘Right to Rites’ and the Experience of Minority Cemetery and Crematoria Needs in Northern Europe. Maddrell är kulturgeograf och hennes förståelse för den roll som rum och plats spelar för individer och samhällen kastar nytt ljus på förståelsen av begravningar och begravningsplatser för den som inte är geograf. Hon visadepå ett initierat sätt hur begravningar behöver förstås som det hon benämner ”deathscapes” för att på så sätt komma åt fenomenets komplexitet. Med begreppet ”deathscapes” avses alla de olika rum och platser – så som hemmet, kyrkogården, kyrkan, moskén eller templet – som aktualiseras i samband med någons bortgång. Genom denna händelse blir de privata och personliga samtidigt som de också kommer att vara offentliga och delade.
Utifrån resultat från den fyra år långa och omfattande studien Cemeteries and Crematoria as Public Spaces of Belonging in Europe: A Study of Migrant and Minority Cultural Inclusion, Exclusion and Integration (vilken inkluderar sex olika länder i norra Europa, åtta olika begravningsplatser och elva forskare), visade Maddrell bland annat att det i Storbritannien finns en rutinmässig uteslutning av religiösa minoriteters behov och önskemål i samband med begravningar. Hon ser detta som en form av ”nekropolitik” i vilken människors, både levande och dödas, mångfald av identiteter inte inkluderas.
Pandemin har haft en stor inverkan på hur man kunnat ordna begravningar. När man inte kunnat träffas på plats har man kunnat delta i begravningar online. Foto: Ruth Illman
Nekropolitik och pandemins påverkan
Den andra föreläsningen av Dr. Paulina Kolata från University of Manchester lyfte fram hur begravningar i Storbritannien påverkats av Covid-19-pandemin. Det brittiska projektet Social Distance, Digital Congregation: British Ritual Innovation under COVID-19, i vilket nio forskare medverkade, hade som mål att genom individuella fallstudier och olika aktionsforskningsprojekt dokumentera effekten av pandemin på religiösa ritualer. Under rubriken Touching the Untouchable: Death Care under Covid-19 in the UK visade Kolata hur både det som på engelska benämns ”death care professionals” och anhöriga – tillhörande både religiösa majoritets- och minoritetssamfund – påverkades av pandemin. Hon lyfte fram hur begravningsentreprenörer och andra som möter de sörjande agerar mellanhand mellan de sörjande och planeringen av en begravning. Hennes forskning visar hur restriktioner under pandemin i vissa fall flyttat ’deathcare’ från den religiösa sfären till den civila. På så sätt har den rituella kunskapen hos många aktörer i begravningsindustrin utvecklats. Trots att restriktionerna för många var en källa till frustration och sorg då begravningar inte kunde genomföras ”som vanligt” ledde detta också till att folk började fråga sig vad som är möjligt på ett annat sätt än tidigare. Mer forskning behövs för att undersöka i vilken mån nya riter och fenomen som populariserades under pandemin (som inspelning av begravningar) kommit för att stanna.
Rundabordskonferensen “Death comes equally to us all, and makes us all equal when it comes? Funerals in the North of Europe similarities and differences” samlade deltagare från Danmark, Finland, Norge, Sverige och Storbritannien. Foto: Ruth Illman
Ekologi, mångkulturalitet och religionslöshet i dagens nordiska begravningar
Efter första dagens keynotes följde två dagar av spännande och givande samtal om pågående och planerad forskning om begravningar i de nordiska länderna, vilka visade på en stor bredd i hur detta kan angripas vetenskapligt. Presentationerna tog upp hur begravningar hanterades och riter utvecklades under pandemin. Flera bidrag lyfte fram betydelsen av olika delar av begravningsritualerna. Forskning från Danmark visade till exempel på vikten av blommor vid begravningsceremonin – inte bara blommorna i sig, men deras placering i rummet och i relation till varandra är viktiga beståndsdelar av både begravningar och skötseln av graven. Plats och rum var vidare ett område som låg i fokus för flera av de texter som diskuterades. Med utgångspunkt i begravningsplatser, kyrkorum, skillnader mellan socio-ekonomiska förutsättningar för olika församlingar samt urbana och rurala miljöer lyftes både det specifika för olika kontexter och delar som kan förstås som uttryck för samtiden över nationella kontexter.
Lärdomarna var bland annat vilka skillnader som finns mellan länderna när det gäller olika begravningsformer och hur begravningar går till. De nordiska länderna som många gånger uppfattas som lika varandra visade sig många gånger skilja sig åt beroende på särarter mellan länderna som vid en första anblick kanske inte är synliga. Det finska arvet från de mer nutida krigen verkar ännu synas i hur begravningar sker och den danska närheten till kontinenten och naturen i landet påverkar begravningsskicken. I både de svenska och de norska exemplen kan skillnader och likheter i ländernas religiösa historia skönjas, bland annat i utformningen av begravningsplatser och utvecklingen av begravningsriter både inom och utanför majoritetskyrkorna.
Denna workshop visade på ett utmärkt sätt hur begravningar kan vara ett prisma för att förstå samhällsförändringar och skillnader mellan samhällen samt det bidrag som samtal över disciplingränser kan ge för förståelsen av sådana komplexa fenomen. Seminariebidragen kommer att publiceras som ett specialnummer av tidskriften Approaching Religion nästa vår.