Livsåskådning som ett sätt att förstå attityder till vaccin

Lukuaika: 4 min.

Den rådande pandemin har gjort frågor om attityder till vaccin mycket aktuella. Laura Brännkärr-Väänänen, doktorand i forskargruppen VaccAtt vid ämnet systematisk teologi vid Åbo Akademi, visar på den komplexitet som kan ligga bakom inställningen till vaccin och behovet av förståelsen för rådande livsåskådningar. 

Under de senaste 14 månaderna har allas liv påverkats av pandemin, vilket möjligen förändrat vår syn på sjukdom och vaccin. Alla har behövt välja hur man lever i relation till sig själv, sina egna anhöriga, andra utsatta i samhället och hur man rör sig i samhället överlag. Det handlar om ett virus och läkemedel, om hälsa, om rekommendationer och restriktioner, om gemenskap och ensamhet, och flera andra aspekter. Det påverkar personliga liv och samhället i stort, och det väver samman en konkret komplexitet som kan förstås med hjälp av livsåskådningar – att livet påverkar attityder till vaccin.

Människans sammanhang påverkar hur man ser på vaccin. Bild: By ThamKC via Envato Elements.

Livsåskådning kan visa på komplexitet

Jag utgår från en syn på livsåskådning som ett grundläggande förhållningssätt till omgivningen. Den är delvis omedveten och delvis så självklar att få reflekterar över den. Livsåskådning är alltså mer än medvetna val och ställningstaganden. I förhållande till viktiga frågor, som vaccination, kan attityden vara väldigt stark, men dess ursprung mer oklart.

Ifall frågan om vaccin och vaccination vore enbart medicinsk, skulle diskussionen kunna fokuseras till kroppen, hälsa och sjukdom. Men vaccin berör mer än det. Det faktum att flera vaccin fungerar bäst genom flockimmunitet, aktiverar frågor inom nationalekonomi och nationell välfärd, om ansvar och plikt. Detta har tydliggjorts med pandemin: Finland eftersträvar ett skydd mot covid-19 genom att 70% av befolkningen är vaccinerad.

Eftersom människor kan välja att ta eller inte ta vaccin aktiveras också frågor om frihet, säkerhet, valmöjlighet, rättigheter och skyldigheter. Dessa aspekter har konkretiserats den senaste tiden: att välja beteende och skydda sig själv eller andra för smitta, att följa restriktioner, att upprätthålla välmående i rådande situationer.

Redan före covid-19 samlade vi i forskargruppen VaccAtt in ett intervjumaterial som fokuserar på hur människor tänker gällande vaccin. I materialet framkommer en mångfald av resonemang och attityder till vaccin och vaccination. Intervjuerna genomfördes med 43 informanter under sensommaren 2019 i Jakobstadsregionen. Informanterna hade olika bakgrunder, både gällande ålder, kön, utbildning, barn, tro och beslut angående vaccination. De attityder som porträtteras kan ha ändrats i och med pandemin, men de är sanna i de sammanhang där de gavs och belyser livsåskådningars formande funktion. Detta arbetar jag med i min doktorsavhandling.

VaccAtt är ett tvärvetenskapligt sammanhang där forskarna i olika forskningsprojekt undersöker hur människor förhåller sig till vacciner och vaccinpraxis. Bild: Satu Karmavalo.

Tillit till sjukvårdspersonal

I intervjuerna (före pandemin) berättar flera om en misstro mot den lokala sjukvården, samtidigt som flera också säger sig vara väldigt nöjda. Misstron har ofta uppstått i andra ärenden än vaccinationsfrågan, men har ibland utvecklats till ett behov att själv ta reda på för att sjukvården inte vet, både gällande vaccin och andra hälsofrågor. Helt konkret uttrycks tillit och kunskapssyn i dessa utsagor. Tilliten kan riktas till sjukvårdssystemet, den medicinska vetenskapen eller personliga kontakter. Tilliten kan klara av misstag och tidsbrist, men ibland leder något till misstro och sökande efter svar och hjälp från andra håll.

När människan söker efter information, kan det delas in i åtminstone två olika sätt: aktivt eller passivt. De aktiva tar till sig information genom att söka och välja, tolka och anpassa det till situationen. De passiva förstår kunskap som något objektivt och oberoende, mer faktuellt och statiskt. Båda kunskapssynerna kan aktivera frågor om ansvar: ansvar att lita på vårdare, ansvar att veta själv, ansvar att göra det bästa möjliga. Kunskapssynen kan uttryckas i att man följer vårdares råd utan att göra en egen internet-sökning, eller diskutera det med sin partner, familj, vänner eller föräldragrupper. Det kan också tydliggöras i resonemang om huruvida man åker till stugan när Finlands statsminister meddelar att restriktionerna snävas åt pga. det förvärrade smittläget. Dessa exempel visar att det inte är givet var man söker information eller varifrån de givna riktlinjerna kommer. En viss typ av kunskap kan uppfattas som viktigare och mer meningsfull, liksom vissa källor eller erfarenheter styr vilka riktlinjer individen följer.

Det sociala samspelet inverkar

Intervjumaterialet är fyllt med berättelser som tar upp individuella livsåskådningar som är invävda i lokala sammanhang. Det är i dessa sammanhang som möjligheter skapas och vissa beteendemönster blir mer rådande. Människan står på en grund som påverkar var hon känner sig bekväm och var hon söker råd. Det är givet att det kan uttryckas på olika sätt, eftersom det är själen som söker ro. Det inre kan uttryckas med det yttre och att hitta det meningsbärande är svårt. Det är ändå viktigt för att förstå attityder, tankar och berättelser om vaccin. Och allt detta blir mer förståeligt först när värderingar, medvetna eller omedvetna, beaktas.

Värderingar som att värna om sin familj, om sina barn och om de svaga i sin omgivning, kan leda till både positiva och negativa attityder gentemot vaccin. Att göra det bästa, det rätta och goda, kan vara en orsak att välja att ta eller neka till vaccination. Likadant kan en vilja att följa auktoriteter (medicinska, statistiska, politiska, religiösa, privata) stärka eller försvaga förhållningssätt till vaccin. Moraliska överväganden påverkas av tillit och kunskap och formar individens förhållande till situationer som vaccination.

Jag vill betona att man kommer långt med att lyssna och vara närvarande för sina medmänniskor, fastän man tänker och väljer annorlunda gällande vaccin. Mångfalden av resonemang kan hjälpa oss förstå varandra och visa kärlek, om vi vågar stanna upp och möta varandra.