Transhumanism handlar om att överskrida vad det innebär att vara en biologisk människa, men den är inget enhetligt fenomen och forskningen kring rörelsen är bred. Niklas Barholm, doktorand i religionsvetenskap vid Åbo Akademi, tar i sin forskning fasta på andlighet i rörelsen och försöker med hjälp av begreppet scen ge en klarare bild av transhumanismen.
Transhumanism är ofta skeptiska till institutionaliserad religion men öppen för individualiserad andlighet. Bild Sujo26 via Pixabay
Den transhumanistiska rörelsen är en decentraliserad rörelse som kan spåras till slutet av 1900-talet men med rötter i upplysningstiden. Sammanfattat kan man säga att kärnan i rörelsen är att överskrida en grundläggande, biologisk människa med hjälp av avancerad teknik. Denna teknik gränsar i många fall till fiktiv teknik hämtad ur science-fiction: nanorobotar, digital odödlighet, avancerad genteknik, med mera. ”Transhumanism” är därmed snarare ett paraplybegrepp som innefattar olika beteckningar för dess anhängare: ”biohackare”, ”grinders”, Singularitarians”, ”futurists” ”Cosmists” och så vidare. Gemensamt för alla är att de kan anses vara en del av den vidare rörelsen kallad transhumanism.
Transhumanism har varit föremål för både religionsvetenskaplig och etnologisk forskning med fokus på de idéer som präglar rörelsen. Kända företrädare för rörelsen är exempelvis Ray Kurzweil, Nick Bostrom och Max More. Dessa författare och nyckelpersoner står ofta för sin egen variant av transhumanism. Exempelvis förespråkar Ray Kurzweil den kommande, så kallade, ”Singulariteten”; ett begrepp som kan ha många olika betydelser. Den kanske mest kända användningen är en ”gravitationell singularitet” där gravitation blir så hög att det inte längre är mätbart, oftast åsyftandes ett svart hål. I detta sammanhang handlar det i stället om en ”teknologisk singularitet” då teknologisk utveckling når en sådan hastighet att det sker en omvälvning på en galaktisk nivå. Vad den här omvälvningen innebär är inte möjligt för oss att säga eftersom det är långt bortom vad vi är kapabla att förstå på den nivå vi som människa befinner oss nu. Andra förhoppningar, och rädslor, är att en kommande digital superintelligens ska födas som antingen kommer förgöra oss eller rädda oss. I bästa fall kan detta innebära någon form av digital odödlighet.
Ray Kurzweils bok är central inom transhumanismen. Foto: Steve Jurvetson via Flickr. CC BY 2.0
Att rama in transhumanismen
I tidigare forskning har fokus ofta legat på tankar och texter från rörelsens nyckelpersoner. Målet med min forskning att rama in rörelsen med hjälp av begreppet ”scen”. Även om transhumanismens kända individer är en viktig del av rörelsen består den av mer än det. Begreppet scen, som konstruerats av Keith Kahn Harris och senare anpassats av Marcus Moberg och Tommy Ramstedt, innehåller scenisk konstruktion och scenisk struktur.
Scenisk konstruktion inom transhumanismen innebär bland annat diskurser kring vad kroppen är och kan bli, vad människans sinne (”Mind”) är, och inte är, i förhållande till kroppen, en känsla av accelerering, ofta ackompanjerad med en känsla av brådska, skepticism mot teknikfientliga individer och religiösa jämförelser. Den sistnämnda diskursen kan komma i former av spekulation kring vad en högteknologisk framtid kan innebära: en mänsklighet som har gått samman i en teknologisk Singularitet eller kanske att kvantfysiken låser upp ett metauniversum. Återkommande estetik inom transhumanismen är bilder som minner om något teknologiskt men sammanfogat med något abstrakt andligt.
Den sceniska strukturen inom den transhumanistiska scenen är digitala kanaler som Reddit, Discord och Youtube där olika typer av transhumanistiska frågor diskuteras. Här finns även viktiga transhumanistiska organisationer som Humanity+. Infrastrukturen utgörs också av återförsäljare som säljer olika typer av tillskott och implantat. Utöver digitala kanaler förekommer också fysiska möten som konferenser. Dessa konferenser riktar sig till olika delar inom den transhumanistiska rörelsen, exempelvis konferenser för biohackare, ”grinders” eller konferenser med den senaste tekniken för att leva längre.
Slutligen finns även så kallat ”sceniskt kapital”. Det innebär de för rörelsen viktiga personer som utgör de punkter som rörelsen samlas kring. Förutom de tidigare nämnda författarna och finns det även personer på rörelsens utkanter som exempelvis ”Do It Yourself”-bodyhackare som Tim Cannon och Lepht Anonym. Områdena inom transhumanismen är inte tydligt avgränsade utan människor rör sig fritt mellan olika delar av rörelsen.
LED-implantat. Foto: Ryan O’Shea, November, 2015, ”Northstar Device”, GrindhouseWetware. Källa: Wikimedia Commons. CC BY-SA 4.0
(Tech)andlig men inte religiös
Utöver att kartlägga den transhumanistiska scenen är det vidare syftet med min forskning att fördjupa synen på andlighet som finns inom rörelsen. Transhumanistiska företrädare är ofta skeptiska till institutionaliserad religion, men det finns ett uttryck för en variant av individualiserad andlighet som jag anser vara värd att undersöka. När det gäller synen på andlighet söker jag den i de diskurser som reproduceras inom transhumanismen, exempelvis inom den transhumanistiska litteraturen. Dessa diskurser berör existentiella frågor.
Den skepsis som uttrycks i litteraturen riktar sig ofta mot etablerade världsreligioner och dess institutioner, inte nödvändigtvis mot en individualiserad syn på andlighet. Hos många av författarna faller det snarare in i den klassiska idén ”andlig men inte religiös”. Vissa transhumanistiska författare menar att vetenskapen som den ser ut idag är för begränsad och behöver mer ”intuition” och fantasi för att kunna utvecklas. Denna intuition ligger i gränslandet till metafysiska föreställningar. Den här typen av syn på vetenskap har en förlaga i sekelskiftets esoteriska rörelser som spiritismen och den tillhörande ”The Society for Psychic Research”.
Forskning kring transhumanismen är ett brett forskningsfält som spänner över många olika forskningsområden. Med mitt avhandlingsprojekt hoppas jag kunna skapa en tydligare bild av den mycket decentraliserade transhumanistiska rörelsen och dess tankar om andlighet.