Lukuaika: 4 min.

Hur relaterar det feminina, feminism och andlighet till varandra? Med utgångspunkt i sin forskning om kvinnor aktiva i feminin andlighet reder Ella Poutiainen, doktorand vid Åbo Universitet, ut begreppen, men frågar sig också om vi alltid fokuserar på rätt teman när vi diskuterar om andlighet är feministiskt.

Kanske har du lagt märke till att din yogagrupp består nästan enbart av kvinnor? Eller kanske du känner någon som deltagit i en kvinnocirkel eller spenderat veckoslutet på en retreat för kvinnor? Holistisk andlighet tilltalar kvinnor i allt högre grad. Statistiskt sett utgör kvinnorna en klar majoritet av dem som engagerar sig i holistisk andlighet, alltså det breda fältet bestående av olika slags nyandlighet, alternativmedicin och holistiskt välmående. Dessutom växer utbudet av olika andliga kurser och retreater specifikt riktade till kvinnor och anpassade för (vad man uppfattar som) kvinnors behov – ett fenomen som kan beskrivas som feminin andlighet.

Feminin andlighet inbjuder kvinnor att omfamna och vörda det feminina, söka stöd i en grupp med systrar, lovprisa en feminin gudomlighet eller komma i kontakt med en inre styrka och sanning. Feminin andlighet drar nytta av olika former av holistisk andlighet som exempelvis yoga, tantra och shamanism. Många gånger blandar man intryck från olika slags andlighet och kombinerar sedan dessa med till exempel kvinnocirklar.

Under de senaste åren har feministiska tonfall ökat inom nyandligheten. Också inom den feminina andligheten betonar man kvinnors egenmakt, man kritiserar samhällets patriarkala natur och skapar visioner om samhällelig förändring. Det feminina betraktas som nedtryckt, undervärderat eller rent av bortglömt i vårt maskulina samhälle, och man menar ofta att vi nu bevittnar en ”resning” av det feminina. Den återkomst av feminina egenskaper och värderingar som feminin andlighet efterlyser tros leda till en större samhällelig revolution och en värld där rättvisa och omtanke råder.

Beröringspunkter och dissonans mellan andlighet och feminism

I sin bok Awakening Shakti beskriver den amerikanska yogaläraren Sally Kempton feminin andlighet som helig feminism. Enligt Kempton handlar den heliga feminismen – i motsats till den politiska – om att stöda det feminina och komma i kontakt med en äkta feminin kraft och ändå upprätthålla balansen mellan det feminina och maskulina. Vad innebär det att feminismen på 2010-talet omdefinieras som en andlig praxis istället för en politisk rörelse?

Feministiska tonfall inom andlighet är i sig inte någonting nytt. Redan under feminismens första och andra våg har nyandligheten fungerat som ett feministiskt alternativ till den institutionaliserade religionen som har upplevts som sexistisk och förtryckande mot kvinnor och sexuella minoriteter. Samtidigt har västerländsk feminism också kritiserats för att ha sekulära ideal och förbise religionen. Särskilt den europeiska feminismen har historiskt sett en rationalistisk och religionskritisk utgångspunkt. Nyandlighet har visat sig vara besvärlig i sin irrationalitet, och upplevs dessutom upprätthålla stereotypa uppfattningar om kön.

Inom kulturell kritik anses holistisk andlighet lätt som opolitisk. Dess fokus på terapeutisk självutveckling kritiseras för att individualisera strukturella problem och förbise samhälleliga realiteter. I vårt allt mer individualiserade, självterapeutiska samhälle är feminister oroliga över att det feministiska slagordet ”det personliga är politiskt” har urvattnats till en personalisering av det politiska, det vill säga en reducering av politiska frågor till individuella psykologiska problem. Den holistiska andligheten förefaller alltså problematisk, rent av besvärande särskilt för akademiska feminister. Under de senaste åren har dock tex. häxeri omfamnats av en ny generation feminister, något som i media har kallats en ny trend inom feminism.

Trots att nutida feminin andlighet tycks vara fylld av underförstådda feministiska tendenser, är feminism inte direkt trendigt inom holistisk andlighet. För min forskning har jag intervjuat kvinnor engagerade i feminin andlighet, och även om några identifierar sig som feminister är det inte ovanligt att de är helt ointresserade av eller rent av ställer sig avvisande till feminism. Feminism upplevs många gånger ha ett dåligt rykte, vara för polariserande eller inte riktigt beskriva det som feminin andlighet handlar om. Dessa motstridigheter mellan feminism och andlighet gör fenomenet förvirrande: är feminin andlighet feministiskt eller inte?

Feministisk andlighet, andlig feminism eller feminin andlighet?

I stället för att kasta fram ett enkelt svar på frågan kunde man säga att kvinnors intresse för holistisk andlighet ger upphov till flera överlappande fenomen såsom feminin andlighet, feministisk andlighet och andlig feminism, som dessutom kan vara svåra att skilja från varandra. Att kvinnor i så hög grad ägnar sig åt andlighet som ett sätt att uppnå egenmakt och visioner om samhällelig förändring, gör det till ett fenomen som feministisk forskning bör ta i beaktande.

Under mitt fältarbete har jag många gånger fått höra kvinnor beklaga sig över hur deras andlighet uppfattas som humbug eller förlöjligas som kvinnors trams. Att stämpla kvinnor som överemotionella och irrationella varelser har utgjort en betydande del av kvinnoförtrycket och även fungerat som argument för att neka kvinnor medborgerliga rättigheter. Att vägra ta feminin andlighet på allvar kan alltså tolkas som ett upprepande av en grundläggande form av sexism. I dagens samhälle där religiositet fått allt större betydelse i den samhälleliga diskussionen kan man fråga sig varför kvinnors intresse för andlighet förbises och klassas som obetydlig humbug?

Huruvida kvinnors engagemang i holistisk andlighet blir igenkänt som feminism beror också på vad vi uppfattar som feminism. Den sekulära, liberala västerländska feminismen har kritiserats för sin tendens att definiera samhälleligt aktörskap som motstånd. Detta betyder att endast de handlingar som motstår eller ifrågasätter sociala normer blir igenkända som aktörskap. Ur denna synvinkel ser feminin andlighet bara ut som en icke-radikal upprepning eller passiv internalisering av normativa uppfattningar om femininitet. I stället för att fokusera på frågan huruvida andlighet är feministiskt eller ej, kan man även fråga sig vad den paradoxala relationen emellan feminism och andlighet berättar om våra uppfattningar och antaganden gällande andlighet, feminism och politiskt aktörskap.