Vilken betydelse har musiken och det religiösa rolltagandet för uppkomsten av en personlig erfarenhet av Gud? Hur är det här rolltagandet psykologiskt möjligt? Hur påverkar de känslotillstånd som gemensamt upplevs i musikens närvaro den religiösa erfarenheten? Det här är några av frågorna Tero Heinonen, doktorand i religionsvetenskap vid Åbo Akademi, reflekterar över i sitt forskningsprojekt.
I Finland verkar indiska religiösa rörelser där kirtan– eller bhajan-musik utövas. Kirtan och bhajan är benämningar på sanskrit för ackompanjerad lovsång. Bhajan uppfattas ibland som en meditativ sångform för traditionell poesi som uttrycker Guds kärleksfulla växelverkan med sina tillbedjare och människans längtan efter Gud. Med kirtan avses ofta en gemensam upprepning av Guds namn i form av växelsång. I Finland används både orden kirtan och bhajan för att beskriva dessa musikaliska böneformer.
Med hjälp av religiös musik som kirtan och bhajan kan både individen och gemenskapen erfara starka känslor gentemot Gud i form av en andlig mästare (guru) och medtroende. Kirtan är en central praktik inom indiska bhakti-religioner och är närvarande från de första stegen i det andliga livet. Syftet är att väcka kärlek till Gud och en upplevelse av Guds kärlek till människan. För mitt avhandlingsprojekt har jag intervjuat 120 personer som utövar kirtan och bhajanmusik i Finland.
KIRTAN OCH BHAJAN – EN DIALOG MED GUD
Religiös kirtan och bhajan är djupt meningsfulla för sina utövare, eftersom man under utövningen upplever en förbindelse och växelverkan med Gud. Kirtan har kallats för en dialog med Gud. Kirtan och bhajan anses uttrycka ömsesidigheten i relationen till Gud: Gud svarar när man närmar sig honom. Sången är både ett medel och ett mål på vägen till att älska Gud, och det anses hjälpa utövaren att ta emot Guds kärleksgåva. Kirtan är inbäddad i de heliga skrifterna, där religiösa roller fungerar som exempel på relationen mellan människan och Gud samt på hur Gud lovprisas genom musik.
Framför altarets gudabilder, till ljudande musik, förvandlas önskningar och böner ofta till tårar. Det är inte människan som av utövarna uppfattas gå till Gud, utan Gud som uppfattas dra henne till sig. Under sången mediterar man över Gud, som ivrigt närmar sig och som redan anses vänta på människan. Man tror att Gud svarar på rena känslor. När man sjunger från hjärtat till Gud, smittar känslan också åhörarna och för dem med sig. Kirtan, berättar mina informanter, lämnar efter sig glädje, längtan och frid. När hjärtat svämmas över känns det naturligt att uttrycka känslor genom att dansa eller sträcka händerna upp mot Gud.
Det viktigaste för försångaren – den som leder sången – är att sjunga i en anda av tjänst till Guds ära och glädje. Enligt de jag intervjuat, handlar kirtan inte om att framhäva sina egna känslor eller sig själv, eller om att framföra musik, utan om att dela en gemensam andlig upplevelse. Bhajan och kirtan betyder att minnas Gud, att lovsjunga och be, att uttrycka kärlek och uppleva närhet. Med sina vackra gudastatyer och bilder av gurun förstärker den estetiska helheten den dagliga upplevelsen av evigheten och Guds närvaro. Bhajan stärker sinnesfriden och förtröstan på att det finns en högsta makt, på vilken man kan bygga sitt liv utan rädsla.
Altaret i Shirdi Sai Dham, Esbo. Foto: Priya Bhaskar
EN RELIGIONSPSYKOLOGISK SYN PÅ BHAJAN- OCH KIRTAN-HÄNGIVENHET
Rollteorier inom religionspsykologin erbjuder ett analytiskt perspektiv på känsloupplevelsers betydelse i religiös praktik. I min forskning utgår jag från Nils G. Holms teori om det inre och yttre existensrummet. Enligt Holm representerar kulturen det så kallade yttre existensrummet, vilket innefattar religiösa symboler, berättelser, sånger, böner och begrepp, samt symboliska beteendemönster såsom gudstjänst, dop eller bön. Den religiösa erfarenheten finns däremot i det inre existensrummet: i minnet, föreställningsförmågan och de inre symboliska processerna som omvandlas till kreativa krafter i människans medvetande. Det mänskliga sinnet kombinerar och kondenserar innehåll till symboler som förbinds med minnen och känslor från tidiga relationer.
Kirtan och bhajan kan ses som uttryck för symboliska former i det yttre existensrummet som har utvecklats till inre bärare av mental och emotionell laddning. Den religiösa erfarenheten påverkar ofta känslorna långt efter att den troende har deltagit i kirtan eller bhajan. I upplevelsen skapas en koppling mellan det yttre symbolmaterialet – altare, sånger, gudabilder – och inre upplevelsestrukturer – känslor, föreställningsförmåga.
Foto via Wikimedia Commons. CC0 1.0 Universal
Kirtan förknippas ofta med känslor av närhet, trygghet och omsorg. Människan som konfronteras med religiös symbolik bär redan inom sig affekter kopplade till religiös erfarenhet, exempelvis upplevelser av att vara älskad, accepterad eller avvisad. Känslor överförs från tidiga minnen och relationer till religiösa roller. Gudsbilden präglas av affektiva antropomorfismer. Gud har mänskliga känslor gentemot människan, såsom kärlek, längtan, tröst eller avvisande.
Bhajan anses väcka en känsla av förbindelse med Gud och föra individen in i ett annat tillstånd än vad enbart musikupplevelsen kan åstadkomma. Framför altaret får tron sitt uttryck i rummet, i rörelserna, i föremålen, i klädseln, i dofterna och i musiken. Estetiska formationer gör religionstraditionen till levd verklighet och förankrar känslorna i traditionen.
Kirtan deltar i förmedlingen av religionstraditionen från generation till generation. Sången som gemensam bön och lovprisning av Gud kan skapa gemenskap mellan deltagarna och bli en kraft som rör gruppens känsloliv. I bönen avbryts det inre narrativet, känslotillståndet och det profana perspektivet och ersätts av ett religiöst sätt att uppfatta verkligheten, en dialog med Gud.
Anledningar till att kirtan kan fungera som utlösare för inre rolltagande – en djupt religiöst meningsskapande upplevelse – kan, som jag tolkar det med utgångspunkt i Holms integrerade rollteori, hittas i individens egna erfarenheter, i musiken, fysisk närhet, estetiken och de starka delade känslor som uppstår vid intensivt gruppdeltagande.
***
Du kan läsa mera om Tero Heinonens forskning i blogginlägget Kirtan – indisk religiös sång i Finland.