Vem var Hilma Granqvist och varför bör vi känna till henne? Pekka Lindqvist, universitetslektor vid teologiska utbildningslinjen vid Åbo Akademi, kartlägger i sin forskning Hilma Granqvists roll som en kommentator av den politiska utvecklingen i Palestina och Israel. I det här blogginlägget ger han en introduktion till Hilma Granqvist och hennes betydelsefulla arbete.
Kvinnan i den bakersta raden
Då självständighetens 100-årsjubileum firades år 2017, arrangerade YLE en omröstning om ”århundradets finlandssvensk”. Juryn hade valt 22 kandidater. Jag höll på att förbereda min grupp studerande i teologikursen ”Det heliga landet” inför en studieresa till Mellanöstern och visade dem den bild som redaktionen hade sammanställt: stormän och -kvinnor, kulturpersonligheter. Många var enkla att identifiera. Vem skulle inte känna igen Mannerheim, Tove Jansson eller John Vikström? En kvinna längst bak i mitten förblev ett mysterium. Då avslöjade jag hennes namn: Hilma Granqvist. Helt obekant! Det var hon som gruppen snart skulle få bekanta sig med, men inte genom att gå den enklaste vägen. Vi skulle först resa till en liten arabisk by utanför Betlehem, för att på allvar kunna inse hur hon hade förtjänat sin plats i gallerian av århundradets stormän och -kvinnor.
Hilma Granqvist i Artas. Kvinnor har klätt henne i en festdräkt. Foto: Hilma Granqvists arkiv, Svenska litteratursällskapet i Finland 2018–2021: https://urn.fi/URN:NBN:fi:sls–8000-1574938008
Via Palestina till Åbo
Hilma Granqvist (1890–1972) reste till Palestina 1925, som deltagare i en teologisk fältkurs. Efter det stannade hon där för att bedriva egen forskning. Hon hade som mål att studera den lokala kulturen för att få perspektiv på Bibelns kvinnor. I orientalismens kölvatten fortlevde tanken att man hos araberna hittar den forntida livsstilen orörd. Efter en kort tid blev det dock klart för henne att människorna omkring henne och deras liv förtjänade att bli undersökta för deras egen skull – inte som de sista kvarlevorna av den bibliska persongallerian. Samtidigt insåg Granqvist att den moderna tiden var på frammarsch och snart skulle nå också de små byarna. Varje gång en gammal bybo insomnade gick en enorm mängd av kunskap i graven. Sju år senare blev Granqvist Finlands första kvinnliga filosofie doktor i sociologi genom sin studie om äktenskapstraditioner i byn Artas som hade varit hennes hem under flera års tid (1925–27 och 1930–31). Avhandlingen granskades vid Åbo Akademi i januari 1932. Granqvist blev en internationellt uppmärksammad antropolog, en pionjär inom palestinsk etnologi.
Artas i dag är en ca. 4 000 invånares by i en dal som den lokala traditionen förknippar med kung Salomos trädgårdar. I nedre kanten syns Hortus Conclusus-klostret. Foto: skribentens arkiv.
Okänd och uppmärksammad
Trots detta har Hilma Granqvists vetenskapliga arv länge varit nästan bortglömt, åtminstone i sitt hemland. Efter sina viktigaste publikationer – flera monografier med hela livscykeln, födelse, barnuppfostran, äktenskap och död, i fokus – blev hon utan vidare bättre känd utomlands än i Finland. I maj 2023 arbetade jag en vecka i Palestine Exploration Funds arkiv i London. Där behövde jag inte förklara för någon vems efterlämnade papper jag studerar. I Finland hamnade hon i skymundan tills biografin om henne, skriven av Sofia Häggman, publicerades. Hilma Granqvist –antropolog med hjärtat i Palestina utgavs år 2017 och sex år senare publicerades den också på engelska, utgiven i Betlehem (!).
Hilma Granqvist förkastade själv idéen att man genom observation av det arabiska livet skulle kunna skriva en avhandling om biblisk tid. Därför är det en smula ironiskt att senare bibelkommentatorer nog har hittat ett och annat värdefullt i hennes forskning. Den världsberömda israeliske exegeten Moshe Greenberg belyser i sin Hesekielkommentar (1983) profetens bildspråk om ”täckandet av kvinnans nakenhet med en mantel” med en hänvisning till Granqvists iakttagelser i Marriage Conditions in a Palestinian Village (vol. 2, 1935). På hemmafronten poängterar ÅA-professorn i nytestamentlig exegetik, Jukka Thurén, i sin Matteuskommentar (2005) att en läsare av Jesu liknelse om brudtärnorna kan gynnas mycket av det som förra århundradets forskare av den arabiska kulturen har dokumenterat, ”varav den främsta är Hanna (sic!) Granqvist”.
Hilma Granqvists kamera och en bok av Karen Seger från 1981 med ca 200 fotografier av Hilma. De hör till den anspråkslösa början på ett museum tillägnat hennes arv. Foto: Fadi Sanaad.
Uppskattad i Artas
Hilma Granqvist är fortfarande älskad i byn Artas. Hon utredde byns historia, kartlade släkterna och sederna – ofta med ett kvinnoperspektiv, vilket ökade det unika i hennes insats. Hon dokumenterade historier förknippade med byns fyra klaner 100 år bakåt i tiden. En anspråkslös by som hade 500 invånare dokumenterades i fem böcker. Hon tog över tusen fotografier. I dag finns det knappast en bybo som inte skulle kunna identifiera någon av sina förfäder i dessa bilder. Hon gav befolkningen i Artas en identitet – och en fast tilltro till att den palestinsk-arabiska kulturen är värd att vara stolt över. En grupp av yngre generationens män, Fadi, Mahmoud, Ramzi, Samer och Omar, en grupp som med glimten i ögat kallar sig för ”Hilmas söner”, jobbar i dag hårt för att kunna skapa ett museum till Sitt Halimes ära (Sitt Halime, tant Halime, blev hennes namn i bybornas mun). Den som kommer från Hilmas hemland får känna sig välkommen. För två år sedan anlände jag till byn just då årets huvudevenemang, salladsfestivalen, inföll. En vän till Sitt Halime leddes genast till första bänkraden med byns äldsta och nunnorna (de sistnämnda har varit en väsentlig del av byn sedan år 1900) och gavs ett enormt salladsknippe i handen. I bybornas hjärta finns det en länk, på något sätt bortom tiden, mellan Palestina och Finland.
Skribenten deltar i salladsfestivalen i Artas. I bakgrunden finns Hilma Granqvist porträtterad av en av ”Hilmas söner”, konstnären Ramzi Abu-Sway. Målningen baserar sig på ett foto i Granqvists arkiv (se första bilden i inlägget). Foto: skribentens arkiv.
Ihågkommen i arkivet
Hilma Granqvist var minutiös med att dokumentera sin tid i Palestina och hon sparade allt. Hennes enorma arkiv finns delat mellan Åbo Akademi och Palestine Exploration Fund i London. Alla hennes monografier, Palestina-dagböcker samt ca 1 200 fotografier, har digitaliserats i ett projekt under åren 2016–2020 och finns nu tillgängliga på en öppen arkivsida. Jag rekommenderar varmt att man bekantar sig med den. Man kan också fördjupa sig mer i tematiken genom ett 90 minuters webinarium ”Hilma Granqvist, a pioneer in Palestine” eller genom en 45 minuters podcast ”Antropologi Hilma Granqvistin poikkeuksellinen elämä ja tutkimustyö” som bandades in våren 2021, efter publiceringen av arkivet.
Kvinnan i den bakersta raden förtjänar att lyftas fram.
****
Post-script: Samma dag som jag lämnade in det här inlägget till Katsomuksets redaktion kom ett meddelande från Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi vid Åbo Akademi om att ett nytt seminarierum har fått namnet Granqvist, till Hilma Granqvists ära!