Kunskapsspridning hör till universitetens tredje uppgift. Ofta har det här handlat om offentliga föreläsningar. Föreläsa kan man emellertid göra på många sätt. Blanka Henriksson, docent i nordisk folkloristik, och Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi, introducerar här kunskapskabaréns idé och upplägg. Kunskapskabarén är ett nytt och spännande samarbete mellan Åbo Akademi och Åbo Svenska Teater som förenar vetenskap med improvisation på ett humoristiskt och tankeväckande sätt.
Kunskapskabarén förde samman två forskare, tre improvisatörer, en musiker och en konferencier. Varje föreställning bjöd på något helt nytt. Foto: Markus Weckman.
Universiteten har tre huvudsakliga uppgifter. De två första känns tämligen självskrivna och strukturerna för dem är klara; utbildning och forskning. De är också tätt sammanlänkande genom att den undervisning som ges på universiteten är grundad på forskning. Men den tredje uppgiften, vilken är den och hur kommer den till uttryck i de universitetsanställdas vardag?
Universitets tredje uppgift (så kallades den också tidigare) är samverkan med det omgivande samhället. Uppgiften kan omfatta samverkan med statliga myndigheter eller kommunala verksamheter, men också näringsliv, organisationer, föreningar och i en del fall enskilda medborgare. Denna bredd innebär med nödvändighet att formerna för samverkan varierar. Det kan exempelvis handla om gemensam kunskapsutveckling i form av utredningar eller samarbeten där nya produkter utvecklas, såsom inom läkemedelsindustrin. Inom humaniora och samhällsvetenskap är det förhållandevis vanligt att samverkan knyts till kunskapsspridning i form av offentliga föreläsningar. Denna traditionella form för samverkan har alltid varit och är alltjämt en oerhört viktig del av de universitetsanställdas vardag. Men den traditionella föreläsningsformen är inte statisk, utan den utvecklas, prövas och modifieras i möte med nya samarbetspartner.
Under hösten 2023 utvecklade Klustret för kulturvetenskap vid Åbo Akademi ett nära samarbete med Åbo Svenska Teater med målsättning att sprida kunskap till allmänheten. Inom ramen för vad som benämns Kunskapskabarén skapades en föreställningsserie som spelades på sex olika scener i Åbo samt på turné i Åboland och Västnyland. Konceptet Kunskapskabaré är en lekfull kombination av vetenskapliga föredrag och improvisationsteater, skapat i Lund 2012 av skådespelaren Magnus Nylander och etnologiprofessorn Fredrik Nilsson. Kabaréns målsättning är att skapa en arena för möten mellan forskning och teater, där också publiken aktivt deltar genom att ställa frågor till föreläsaren eller genom att föreslå scener som skådespelarna ska skapa. På så sätt är varje föreställning unik för stunden.
Fredrik Nilsson föreläste bland annat om föreställningar om smak(löshet), gränser och (ha)begär. Foto: Markus Weckman.
Om konsten att vara människa
Temat för Kunskapskabarén den här gången var ”Konsten att vara människa”, och varje enskild föreställning (åtta sammanlagt) hade dessutom ett eget undertema som berörde en alldeles specifik aspekt av den mänskliga tillvaron. Teman som gränser, nostalgi, tycke och smak eller vardagsmagi presenterades av två experter från Åbo Akademi; Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi, och Blanka Henriksson, docent i nordisk folkloristik. De vetenskapliga disciplinerna etnologi och folkloristik studerar kulturella mönster i vardagen och hur dessa förändras över tid, eller hur de varierar mellan olika sociala och geografiska rum. Etnologer och folklorister utgår alltid från och försöker förstå hur så kallat vanliga människor organiserar sina liv och hur de skapar mening i en vardag som kan vara både trivial och förunderligt komplex. Konsten att vara människa är således etnologins och folkloristikens expertområde.
Konsten att vara människa handlar om alla de små nyanser som finns i och formar vårt vardagliga samspel med andra människor: Hur vi beter oss, hur vi vet vad som är rätt eller fel, hur vi handlar i olika situationer, hur vi känner och ger uttryck för våra känslor. Vanligtvis behöver vi inte tänka efter hur vi ska agera och känna i vardagliga möten med, till exempel, grannen, kamraten eller då vi strosar omkring i staden, för vi är inskolade i särskilda vanor och tankemönster sedan barnsben. Men ibland kolliderar vårt sätt att vara människa med någon annans, och då ser vi hur mycket det handlar om inlärda beteenden och underförstådda överenskommelser. Allt det som kan sorteras in under rubriken ”sånt vi bara gör” utan att desto mera reflektera över varför. Det självklara, till synes naturliga, är kulturellt format; människors beteende, berättande och föreställningsvärldar är därigenom också betydelsebärande i kulturellt hänseende.
Blanka Henriksson tog sig an teman som nostalgi, (o)vanor och (s)vett och etikett. Foto: Markus Weckman.
Ny kunskap med nya pedagogiska knep
Under föreställningarna fick improvisationsskådespelarna Daniela Franzell, Samuel Karlsson och Jerry Wahlforss från Åbo Svenska Teater, under Magnus Nylanders ledning, på olika sätt gestalta den vetenskapligt grundade kunskap som Blanka eller Fredrik framförde till publiken. Resultatet blev ofta oväntat, och det gällde för alla deltagare, inklusive publiken, att vara uppmärksamma. Improvisatörerna måste lyssna noga på föreläsaren för att kunna skapa scener som knöt an till föreläsningen. Publikens förslag på scener landade allra bäst när även de plockade upp element från föreläsningen. För föreläsarens del var det viktigt att knyta an till såväl de frågor som publiken ställde och de scener som skådespelarna improviserade fram. Som spindeln i nätet satt konferencieren Magnus och styrde med van hand skådespelare, publik och föreläsare tillbaka när föreställningen hotade att spåra ur på ett eller annat vis. Till detta ska läggas den eminenta musikern Kari Mäkiranta som lyhört skapade stämning till varje scen och emellanåt också skapade en ljudbild som ackompanjerade föreläsarens prat.
Vi lär minnas saker bättre när någonting oväntat händer. Detta är ett pedagogiskt knep som kan användas för att lyfta fram specifik kunskap som är viktig i en inlärningssituation. Frågan är om inte Kunskapskabaréns publik kommer att minnas vissa saker just därför att de gestaltats först av en forskare, och sedan i en helt annan form, av tre improvisatörer. På ett lättsamt, men ändå mycket informativt sätt fick vi från universitetets sida sprida forskningsresultat till en intresserad allmänhet, samtidigt som alla inblandade (utan undantag) hade enormt roligt tillsammans!
Avslutningsvis kan vi avslöja att den som blev nyfiken, men missade den gångna höstens föreställningar, får en ny chans kommande höst. Kunskapskabarén återkommer med en ny föreställningsserie, återigen i samverkan mellan Åbo Akademi och Åbo Svenska Teater.