Den 26 april öppnar utställningen Österländsk andlighet på Villa Gyllenberg i Helsingfors. Utställningens kurator, konst- och religionsforskaren Nina Kokkinen, berättar om hur utställningen blev till samt om den forskning och reflektion kring konst och vetenskap den bygger på.
I slutet av 1890-talet viskade man i Ruovesi om konstnären Akseli Gallen-Kallela och fördömde hans ovanliga liv. Han hade skaffat en gyllene Buddha till sitt konstnärshem och gymnastiserade framför den. Situationen är på ett märkligt sätt bekant, praktiserade Akseli Gallen-Kallela yoga i sin vildmarksateljé redan för mer än hundra år sedan?
Svaret är inte riktigt så enkelt, även om man naturligtvis talade om yoga i lite annorlunda bemärkelse på 1890-talet än i dag. Konstnärerna var redan då fascinerade av österländska religioner, och intresset för dem avtog inte direkt under 1900-talet – tvärtom. Under de senaste cirka hundra åren har föreställningar om österländsk andlighet funnit många olika uttryck i konsten i Finland.
Drömmar om Östern
Jag stötte på föreställningar om österländsk andlighet när jag gjorde min doktorandforskning om esoterism och konst i Finland. Även om jag skrev om konstnärers uppfattningar om bland annat reinkarnationens lära och karmalagen, kunde jag inte då fördjupa mig i materialets hänvisningar till Gautama Buddha eller Fakirerna. Våren 1897 skrev Akseli Gallen-Kallela om sin djupa önskan att resa till Indien och Himalaya. En liknande önskan skulle senare under 1900-talet locka många finländska konstnärer, bland annat Meri Genetz, Ilona Harima, Per Stenius och Outi Heiskanen.
I utställningen jag kurerat för Villa Gyllenberg lyfter jag fram den hundraåriga historien av föreställningar om österländsk andlighet i Finlands konst. Utställningen handlar inte i första hand om buddhism, hinduism eller islam – eller ens om hur dessa påverkat Finlands konst. Mitt mål är i stället att undersöka vilka föreställningar konstnärerna haft om Österns andliga drag och hur de kommit till uttryck i deras konst. På många ställen är dessa idéer sammanflätade med esoterismens historia och är i linje med en mer heterogen och individcentrerad andlighet, som jag utforskade i min doktorsavhandling. Konstnärer har faktiskt spelat en aktiv roll i utformningen av modern religiositet.
Ilona Harima, Den norra vägen, gouache på papper, 1948, Villa Gyllenberg / Signe och Ane Gyllenbergs stiftelse. Bild: Matias Uusikylä / Signe och Ane Gyllenbergs stiftelse.
Konst och forskning
Utställningen Österländsk andlighet bygger på mitt forskningsprojekt som jag just nu skriver en bok om. Tidigare har jag också populariserat vetenskaplig forskning genom att kuratera konstutställningar. Den här gången är dock situationen något annorlunda, eftersom utställningen öppnar innan forskningen publiceras. Utställningen kommer därför att göra projektet synligt för andra för första gången. När jag presenterar utställningen kan jag ännu inte luta mig tillbaka på publicerad forskning.
Det är säkert delvis av den här anledningen som jag har funderat på utmaningarna och fördelarna med att popularisera vetenskaplig forskning genom en konstutställning. När man kuraterar en utställning måste man spela ut vissa kort och följa andra regler än den vetenskapliga forskningen. Argument byggs upp på museets väggar främst genom visuellt material som konstverk, illustrationer i böcker, fotografier eller skulpturer. När man väljer verk måste man också ta hänsyn till tillgänglighet och estetik. De komplicerade reflektionerna och historiens oreda måste sammanfattas i utställningstexter på 100 ord som kan förstås av så många som möjligt. Man kan inte undvika förenkling i det här spelet, och det är inte heller meningen. Samtidigt ges forskningsteman möjlighet att bli mer allmänna diskussionsämnen, vars djupare och mer komplicerade förvecklingar kan klaras upp i publikationer, konferenser och föreläsningar.
Talande bilder och konstverk
Under arbetet med utställningen har jag också insett något som jag inte tänkt på medan jag forskade. När jag väljer ut konstverk till utställningen bläddrar jag igenom hundratals bilder på min datorskärm och försöker få dem att fungera som en helhet. Ibland börjar jag se visuella samband mellan konstverken. Dessa likheter utgör ledtrådar som jag följer senare i min forskning. Bilderna drar fram något som man kanske hade missat genom att undersöka det skrivna materialet, den mer begränsade frågan och forskningslitteraturen. Kuratering förändrar sättet att ställa frågor och styr forskningen i nya riktningar.
Till mina metoder, både inom forskning och kuratering, hör att hålla fast vid enskilda konstverk och detaljer. En av mina tidiga referenspunkter när jag har undersökt österländsk andlighet var de exotiska föremål som Akseli Gallen-Kallela samlade på sig, speciellt de fakirskulpturer som han skaffade på 1880-talet och som han också avbildade i sina målningar. I kolonialismens skugga importerades en mängd orientaliska föremål till västvärlden, av vilka en del ursprungligen var förenade med religionsutövning. De aktualiserade trosuppfattningar och idéer associerade med österländsk andlighet, som t.ex. föreställningar om reinkarnation, buddhismens hemligheter samt yogis och andra österländska visa.
I västvärlden hamnade Buddhaskulpturer och andra föremål ofta hos samlare och på museer. Samtidigt har deras religiösa betydelse och funktion förändrats. I Akseli Gallen-Kallelas konstnärshem skapade fakirerna, den gyllene Buddha och de japanska altarskåpen en exotisk stämning och gav samtidigt en indikation om ägarens bohemiska personlighet. Hans samlande motiverades också av konstnärens önskan att utforska hemligheterna i religionens och naturens hjärta. Teosofiskt inspirerade frågor spelade en viktig roll i detta slags samlande.
Juho Rissanen, Läsande flicka, glas, 1933, Ateneum. Bild: Finlands Nationalgalleri / Harri Alho.
Avantgarde och samhällsfrågor
Efter andra världskriget ökade de motkulturella fenomenen och resandet ytterligare konstnärernas intresse för österländsk andlighet. Kunskapen om österländska religioner växte och flera samfund baserade på buddhism eller hinduism etablerades i Finland. Konstnärerna sökte närhet till andliga lärare och bjöd in dem att besöka Finland. De inspirerades av bland annat yoga, zenbuddhism och tantrisk konst.
Vid samma tid började österländsk andlighet också smälta samman mer tydligt med avantgarde och konstnärligt experimenterande, till exempel i Anitra Lucanders och J. O. Mallanders konstverk. Det konstnärliga skapandet fick rituella och meditativa dimensioner. Förbindelsen med esoterismen fortsatte också under 1900-talets andra hälft.
Utställningen på Villa Gyllenbergs påvisar på många sätt hur österländsk andlighet syns i konsten i Finland. De andliga föreställningarnas historia är sammanflätad av problematiska motsättningar och maktförhållanden men också med en genuin önskan att förstå och lära av andra kulturer. Även om utställningen lyfter fram hur man i Finland uppfattade österländsk andlighet, har föreställningarna och praktikerna ofta skapats i en transkulturell dialog. Ensidiga avgränsningar och dikotomier fungerar ofta inte när man utforskar den.
Genom mitt arbete som forskare och kurator har jag vid flera tillfällen erkänt min egen otillräcklighet och blindhet inför aktuella debatter om kulturell appropriering, konst repatriering och jämlikhet. Det kan vara omöjligt att hitta direkta eller enkla svar på svåra frågor. Jag hoppas att utställningen Österländsk andlighet kommer att ge möjlighet även för andra att inte bara stanna upp inför den fascinerande konsten, utan även inför de svårigheter och insikter som är involverade.