Lukuaika: 4 min.

Katarina Johansson är doktorand inom sociologi vid Åbo Akademi och delar här en berättelse och tankar från sitt forskningsprojekt ”Mystiska erfarenheter och meningsskapande i samtiden”. Materialinsamlingen har gjorts under året i samverkan med arkivet Cultura vid Åbo Akademi och Folklivsarkivet vid Lunds universitet.

”När jag vaknade på morgonen kände jag att någon höll min ena hand, och jag hann ligga, fortfarande med ögonen slutna, och känna efter på den känslan en stund, trycka handen som höll min, få ett tryck tillbaka, och liksom bara utgick ifrån att det ändå var min pojkvän som ville trösta mig inför dagen som skulle komma. När jag sedan öppnar ögonen inser jag att min hand bara hänger utanför sängen och att ingen håller i den alls. Det var en SÅ absurd känsla att se det, samtidigt som jag fortfarande kunde känna att någon höll den…. Jag vet fortfarande inte vad jag tror. Det var högst verkligt när det hände, så frågan är om jag ska tro på min egen upplevelse då, eller min efteranalys nu? Hjärnan alltså. Så svår att förstå… Som sämst blir de en rolig anekdot att berätta på en fest, som bäst var de ett meddelande från farsan. Och i grund och botten spelar det kanske inte så stor roll vad som var sant eller inte – det fick mig att känna mig mer connectad med farsan och det var säkert vad jag behövde just då.”

Mystiska erfarenheter idag

Ovanstående citat är hämtat från en berättelse delad av en högutbildad svensk kvinna som befinner sig ”mitt i livet” och kallar sig skeptiker. Berättelsen belyser vad jag i mitt forskningsprojekt kallar mystiska erfarenheter, det vill säga upplevelser som inte sällan är outsägliga, känslomässiga och något utöver alldagliga mänskliga erfarenheter och den ”taget för givna verkligheten”, vilket leder till att det verbala språket sällan räcker till för att beskriva dem. Det innebär dock inte att en inte kan berätta om vad som hänt eller vad en har upplevt, men det känslomässigt starka som upplevelsen ofta innefattar kan vara svårt att sätta ord på. Upplevelser som dessa kan också ge en form av intuitiv insikt och de är vanligtvis kortvariga och övergående. Det här kan låta bekant för det är William James (1842–1910) – en av den moderna psykologins fäder och en central gestalt inom den tidiga religionspsykologins – definition av mystiska erfarenheter det rör sig om, fast med en uppdaterad förståelse och användning.

Levd religion och meningsskapande

Berättelsen fångar också en form av ”levd religion” i samtidens så kallade sekulariserade samhälle. ”Levd religion” kan betraktas som ett mer pragmatiskt sätt att se på religiositet som även kan innefatta religiositet i bred bemärkelse både inom och utanför det som vanligtvis känns igen som religion, såsom religiösa institutioner och traditioner. Inte minst inkluderar begreppet ”görande” och aktörskap, meningsskapande, kroppen och känslor, men inte nödvändigtvis tro överhuvudtaget.

Känslan av att någon när och kär, levande som död, trycker ens hand kan göra skillnad, ge tröst och skapa mening i tillvaron. Foto: Katarina Johansson. (Bilden är arrangerad. Händerna tillhör inga deltagare i forskningsprojektet.)

En behöver med andra ord inte tro eller vara särskilt mottaglig för att mystiska upplevelser ska kännas meningsfulla, vara meningsskapande eller av särskild betydelse. Det händer ändå. Informanten har i det här fallet inga givna tolkningsramar eller någon religiös tro eller praktik. Hon minns händelsen väl, känslan är så stark, även om det var ett antal år sedan det inträffande. Hon vet vad hon har upplevt, men har svårt att förstå det eftersom det inte ryms i den “taget för givna” och naturvetenskapliga ”konsensussynen på verkligheten” – den syn på verkligheten som de flesta ser som självklar idag. Hon försöker rationalisera och efterkonstruera. ”Det var säkert vad jag behövde just då”, berättar hon. Hon uppfattar det som ett sätt att få tröst och knyta an till sin nyligen avlidna pappa som inte varit särskilt närvarande tidigare i hennes liv.

Upplevelsen känns märklig men är för henne en övervägande positiv och betydelsefull erfarenhet. I bästa fall är det ”ett meddelande från farsan”, något som hon intuitivt tolkar det som, och i sämsta fall en ”bra story” att dela med vänner och bekanta. Det är inte ”fy skam” det heller! Det här belyser också i ett nötskal det faktum att människan är en social varelse, att hon vill höra till, känna sig delaktig i ett större sammanhang och bli bekräftad. Av levande såväl som av döda.

Meningsfulla upplevelser

Det spelar heller ingen roll om det har hänt, är sant eller relaterar till något som faktiskt finns. Det är konsekvenserna som räknas. Det här är i linje med det klassiska Thomasteoremet – myntat av William Isaac Thomas (1863–1947) och Dorothy Swaine Thomas (1899–1977) – inom sociologi: om människor definierar en situation (eller upplevelse, mitt tillägg) som verklig så blir den verklig (och meningsfull, mitt tillägg) till sina konsekvenser. Mystiska upplevelser ska med andra ord främst värderas utifrån den frukt de ger. James håller med.

Människan kan vara rationell, men vi är inte helt logiska och konsekventa varelser. Det är med andra ord inte vattentätt mellan de element som utgör våra meningssystem och mellan olika situationsbundna tolkningar, och tur är väl det. Livet skulle nog vara rätt trist och torftigt, lite som en ”järnbur”, utan öppenhet, nyfikenhet, förundran och spänning och något lite mystiskt i tillvaron.