Öppenhet, solidaritet och respekt för människor, oberoende av hudfärg, bakgrund eller religiös tillhörighet är grunden för den obundna internationella Emmausrörelsens verksamhet. ÅA-doktoranden Nina Björkman, som också arbetar för Emmaus i Ekenäs, redogör för hur de finländska gruppernas engagemang för flyktingar utvecklats genom åren.
År 1949 grundade den franska katolska prästen Henri Grouès, mer känd som Abbé Pierre, den Emmausrörelse som idag är en politiskt och religiöst obunden organisation med sammanlagt 350 medlemsorganisationer i 38 länder. Rörelsens namn syftar på det Emmaus som genom Lukasevangeliet fått avsevärd betydelse i kristet tänkande; en by utanför Jerusalem i Palestina där Jesus berättas ha vandrat med två män som förlorat sin tro på livet samma dag som han återuppstod från de döda.
Redan år 1945 öppnade Abbé Pierre sitt första hostel i Paris för hemlösa och flyktingar efter andra världskriget. Emmaus målsättningar har från begynnelsen varit såväl att hjälpa där nöden är störst som att försöka motverka orsakerna till nödens uppkomst i världen. Rörelsens värdegrund är därmed inte helt olik den inom Social Gospel, en protestantisk strömning där kristen etik appliceras på sociala problem.
Tidiga initiativ
Under åren 1958–1959 gjorde Abbé Pierre besök i Norden för att berätta om sitt arbete i Paris. Den första finländska Emmausgruppen startades år 1964. Gruppernas antal har varierat, i dagens läge är de fyra: Emmaus Mariehamn, Westervik/Ekenäs och Helsingfors, samt Svalorna i Helsingfors. Den första gemensamma insamlingen gjordes år 1971 till förmån för flyktingar i Indien efter inbördeskriget i Östpakistan/Bangladesh. Då flyktingarna år 1972 kunde börja återvända fortsatte finländska Emmausgrupper bidra till uppbyggandet av byn Thanapara i Bangladesh. År 1989 ansökte grupperna om bidrag från Finnida för att bistå västsahariska sahrawi-flyktingar i Algeriet. Till de år 1975–1976 etablerade lägren som styrdes av den västsahariska befrielserörelsen Polisario skickades bl.a. sjukhusutrustning och vinterkläder.
Foto: Nina Björkman.
Flyktingar i Finland
Finländska Emmausgrupper har stött de kvotflyktingar som anlänt till Finland sedan mitten av 1980-talet bl.a. genom att donera kläder, möbler och husgeråd. Som svar på de akuta behov som uppstod under asylvågen under hösten 2015 skänktes stora mängder varor till olika flyktingförläggningar. Man har även delat ut köpkort till asylsökande, flyktingar som fått uppehållstillstånd och papperslösa. Emmausgrupperna samarbetar aktivt med olika aktörer i dessa frågor, t.ex. lokala föreningar och invandrarbyråer. Finländska Emmausgrupper stöder dessutom nätverket Fri rörlighet och dess stödorganisation Rättigheter utan gränser rf, samt Flyktingrådgivningen rf som erbjuder rättshjälp för asylsökande och flyktingar i Finland.
År 2016 samlades Emmaus Finland till höstmöte i Nagu, där mötesdeltagarna fick bekanta sig med den lyckade s.k. Nagumodellen för integration av asylsökande. Under mötet undertecknades ett gemensamt utlåtande mot den rådande flyktingpolitiken som sedan skickades till dåvarande statsminister Juha Sipilä.
Emmausgrupperna runt om i landet har också erbjudit arbetslivsträning och språkpraktik för personer som behöver öva sig i de inhemska språken. Emmaus Westervik deltar i EU-projektet Resursbanken, som på lokal nivå arbetar för att förbättra samarbetet mellan olika instanser som arbetar med integration. Emmaus Åland å sin sida upprätthåller en arbetspool där man förmedlar arbetskraft både till privatpersoner och företag. I arbetspoolen ingår även flyktingar.
Långvarigt stöd har de finländska Emmausgrupperna också gett Global Clinic som sedan år 2011 erbjudit på frivillig basis arrangerad hälsovård för papperslösa och andra personer som inte har rätt till allmän hälsovård. Hjälpen är kostnadsfri och patienterna garanteras anonymitet. I Finland får papperslösa huvudsakligen vård inom den offentliga sektorn endast om patientens tillstånd väsentligen och akut försämras ifall patienten lämnas utan vård.
Internationell hjälp
År 2015 svarade de finländska Emmausgrupperna på en appell från Sverige om stöd för flyktingar i Libanon, ett land där en fjärdedel av invånarna är flyktingar från Palestina och Syrien. Flyktingarna får stöd från FN:s flyktingorgan UNRWA, men UNRWA bistår inte med skolmaterial och driver heller inte förskolor. De finländska Emmausgrupperna stöder därför en förskola i flyktinglägret Shatila i Beirut.
I mars 2018 beslöt takorganisationen Emmaus Europa att stöda We Are a Welcoming Europe, ett medborgarinitiativ riktat till Europeiska kommissionen med krav på en mer human europeisk flyktingpolitik. Man krävde att solidaritetsarbete skulle avkriminaliseras i medlemsstaterna, att de europeiska medborgare som vill erbjuda skydd för dem som är på flykt bör erbjudas stöd, samt att alla de som utsatts för olika former av utnyttjandeskall garantera effektiv rättshjälp.
År 2018 svarade Emmausgrupper i Finland på Emmaus Asiens appell om stöd för burmesiska Rohingya-flyktingar i Bangladesh. Genom två Emmausbundna organisationer ordnas nu matprogram i tre flyktingläger. Emmaus Italien, å sin sida, gjorde år 2019 en appell för stöd för Mediterranea-initiativet som strävar till att svara på det negativa bemötandet av flyktingar och förhindra dödsfall bland de flyktingar som kommer sjövägen. Initiativet stöds nu även från finländskt håll.
Abbé Pierre sägs inte ha skyltat med sin personliga tro, utan sett varje människa som arbetar mot fattigdomen som sin bundsförvant. Emmausrörelsens gemensamt antagna värdegrund baserar sig på öppenhet och solidaritet, att dela med sig, samt respekt för människor och deras omgivning, vilket konkretiseras i organisationens arbete för att hjälpa flyktingar. Varje människas lika värde oavsett hudfärg, bakgrund och religiös tillhörighet utgör således kärnan i Emmaus solidaritetsarbete även i tider som dessa då idealet om fri rörlighet utmanas av pågående pandemi samtidigt som situationen i flyktingläger runtom i världen är oerhört svår p.g.a. brist på utrymme, sanitet och sjukvård.