Ufologi och parapsykologi är exempel på idéströmningar som ofta betraktas med skepsis i vårt samhälle i stort och bland forskarna. Men vem är det som dras till de här idéerna och hur tar de sig uttryck i Finland idag? FD Tommy Ramstedt vid Åbo Akademi använder det finska begreppet rajatieto, gränskunskap, för att belysa och beskriva de här strömningarna och deras plats på den finländska åskådningskartan.
Under 1970-talet organiserade sig en grupp finländare som var intresserade av ufologi, parapsykologi, teosofiska strömningar och andra typer av så kallad stigmatiserad kunskap –kunskapspåståenden som ofta betraktas med en viss skepsis av samhället överlag och vilka inte åtnjuter auktoritet inom den vetenskapliga världen. En förening grundades för att samla personer med liknande intressen och samtidigt skapades den finska termen ”rajatieto” (gränskunskap), som snart blev en del av det finska språket. Numera är rajatieto också en term i de finländska bibliotekens klassifikationssystem.
Min doktorsavhandling är en kvalitativ sociologisk studie av den finländska rajatieto-scenen. Fokus ligger på hur olika ledande personer aktiva i dagsläget beskriver sin medverkan i gränskunskapsscenen som meningsfull, hur gränskunskap definieras och hur den får sin auktoritet. Bland de intervjuade ingår chefredaktörer samt författare och föreläsare, det vill säga personer som är i ledande positioner att utforma scenen och innehar intellektuellt kapital. Studien går i dialog med tidigare teoretiska modeller av hur olika typer av så kallade kultiska miljöer fungerar. För att kartlägga den finländska rajatieto-miljön utvecklas det sociologiska ramverket ”scen” vilket har sin bakgrund i studiet av olika musikkulturer.
Skribenten prövar på slagruta på Jordstrålningsdagarna i Tammerfors 2013. Foto: Tommy Ramstedt.
Sedan Colin Campbells essä från år 1972 har begreppet den ”kultiska miljön” debatterats och utökats. Grundtanken i Campbells koncept är att olika former av förkastad och stigmatiserad kunskap tenderar att sammanlänkas och kommer samman i en miljö där dessa idéer kan vidareutvecklas och kombineras på nya sätt. Campbell uttryckte sig aningen kryptiskt då han hävdade att den kultiska miljön är en enhetlig entitet. Visserligen stämmer det att personer som menar sig vara i kontakt med utomjordingar kan låna obehindrat från teosofer, som i sin tur kan influera nazi-ockultism eller eko-fascism, men det är sällan som alla ovannämnda i praktiken kommer samman på gemensamma evenemang eller publicerar i samma forum.
I min undersökning av den finska gränskunskapsscenen visade det sig att trots att scenen är väldigt öppen mot de flesta typer av stigmatiserad kunskap har den dock vissa gränser. Det bästa exemplet på uteslutning ur rajatieto-scenen är Pekka Siitoin som inte längre fick publicera sina alster i tidskriften Ultra efter att han började praktisera svart magi och förespråka nazism. Liknande exempel på uteslutning hittas även i andra kontexter: både den finska tidskriften Ultra och den amerikanska radiokanalen Coast to Coast AM fördömde starkt den UFO-fokuserade rörelsen Heaven’s Gate då dess anhängare begick kollektivt självmord år 1997.
Scen-begreppet är användbart då en viss miljö medvetet ser sig själv som en distinkt grupp människor. Detta framkommer både i mina intervjuer och av hur scenen diskuteras i de olika tidskrifterna. De personer som är aktiva inom gränskunskapsscenen anses ha privilegiet att uppfatta aspekter av världen som vanliga människor inte intresserar sig för och inte förstår; de beskrivs som speciella personer som skiljer sig från människor i samhället överlag.
Intrycket att det handlar om en viss distinkt nyandlig eller nyreligiös scen som man som forskare kan ringa in förstärks genom mitt fältarbete på olika evenemang och genom den enkätstudie som Kyrkans forskningscentral gjorde i samarbete med Ultra år 2011. Bland Ultras läsare var det under en procent som identifierade sig som nyhedningar –den nyhedniska miljön har sina egna mediekanaler och evenemang. Enkäten och mina observationer visade att personer i övre medelåldern är starkt överrepresenterade inom scenen. Personer i 20-årsåldern är säkerligen intresserade av UFO:n, Atlantis eller alternativ historieskrivning, men de dras inte till evenemangen och tar inte del av medierna. Detta tyder på att det finns andra krafter som gör att personer intresserade av stigmatiserad kunskap kommer samman än endast intresset för denna typ av kunskap. Personer födda i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet delar samma kulturella minnen, är ofta i samma livssituation, delar samma värderingar etc. Eftersom prenumerationerna på Ultra minskat rätt drastiskt de senaste tio åren kan man anta att ifall inte scenen muteras och uppdaterar sig själv så kommer den att dö ut.
Rauni-Leena Luukanen-Kilde föreläser på UFO-konferens i Tammerfors 2010. Foto: Tommy Ramstedt.
De personer jag intervjuade var i ledande positioner och ofta erfarna talare och föreläsare. Jag hade möjlighet att bland annat intervjua Lapplands före detta länsläkare Rauni-Leena Luukanen-Kilde (1939–2015) före hon avled. Luukanen-Kilde blev i Ultra hyllad som gränskunskapens ”grand old lady” och var ända fram till sin död en aktiv föreläsare och skribent. Hennes karriär inom gränskunskapsfältet började med ett översiktsverk om parapsykologi, Det finns ingen död (1982), varefter hon blev intresserad av UFO-fenomenet. De sista tio åren fokuserade hon på konspirationsteorier. Under hennes sista år började en del av hennes idéer vara nästan alltför besynnerliga till och med för gränskunskapsscenen. Att World Trade Center-tornen de facto flyttades intakta in i en annan dimension eller att en hemlig elit fick de finska skolskjutarna att döda med hjälp av tankekontroll var påståenden som testade scenens gränser för vad som är rimligt.
Som forskare har det varit mitt mål att beskriva den finländska rajatieto-scenen så ärligt och uppriktigt som möjligt. Avhandlingen ger en inblick i hur scenen är uppbyggd och fungerar, samt de idéer som rör sig i den. Jag hoppas även att avhandlingen bidragit till den sociologiska diskussionen kring nyreligiösa miljöer och hur dessa kan ringas in och utforskas.