Vad händer när kristna börjar praktisera yoga? Är yoga en sekulär aktivitet eller en främmande religiös praktik? Religionsvetaren Tommy Ramstedt, Åbo Akademi, reflekterar över hur yogans plats inom den finlandssvenska kyrkliga kontexten har utvecklats genom åren, med särskilt fokus på hur den har rapporterats i Kyrkpressen (KP). Genom att analysera tidningens omnämnanden av yoga från 1970-talet fram till idag, belyses den föränderliga synen på yoga i relation till kristendom särskilt genom den kristna yogaformen Stillhetens yoga®.
Inom Projektet Kristet kulturellt minne i marginalerna, finansierat av Polin-institutet för teologisk forskning, har vi undersökt kontaktytor mellan kristna föreställningar och alternativa praktiker såsom yoga och mindfulness. En av de tidningar som valdes för analys inom projektet var den finlandssvenska tidningen Kyrkpressen (KP) som fungerar som kommunikationskanal för de svenskspråkiga församlingarna i Borgå stift i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. KP är inte endast Finlands största svenskspråkiga församlingstidning utan även det printmedium som har den bredaste täckningen på svenska i landet. Tidningen representerar såväl liberala, neutrala som konservativa kristna uppfattningar och identiteter.
Yogans väg in i Finland
Tack vare att tidningen digitaliserats har vi kunnat hitta varenda omnämnande av yoga i tidningen från år 1972 fram till 2023. I det här blogginlägget skriver jag om vår analys av yoga i KP och vad den kan berätta om religiös förändring och om hur yoga uppfattas. Begreppet yoga är i västvärlden närmast synonymt med utövningen av asana, det vill säga olika gymnastiska kroppsställningar och rörelser. Asana-fokuserad yoga har historiskt sett inte varit en betydande del av indisk yogafilosofi och praktik utan populariserades i Indien kring sekelskiftet 1800–1900 i samband med nya kroppsideal och idéer om hälsa och fysisk fostran. I Finland har arbetarinstituten sedan 1970-talet intagit en central plats i spridningen och populariseringen av kroppslig yoga.
Förhållandet mellan yoga och kristendom har i Finland varit komplicerat och mångfacetterat. Trots att teologen Elvi Saari innehade en ledande roll i införandet av den fysiska yogan i Finland och vid grundandet av Finlands Yogaförbund, finns det än idag många röster som är kritiska gentemot att kristna praktiserar yoga. En central fråga som diskuterats och delat åsikterna sedan 1970-talet är huruvida yoga bör ses som en sekulär aktivitet eller om det är en främmande religiös praktik.
Yogadebatten tar form
Under 1970-talet var yoga något relativt nytt i Finland, vilket märktes i KP genom att läsare ställde frågor ifall man som kristen kunde utöva yoga. Svaret från KP:s redaktion under den tiden var att yoga verkade vara helt okej så länge det inte handlade om religiös utövning. En alltmer negativ syn gentemot yoga cementerades under 1980-talet. Olika antikult-rörelser blev synligare efter incidenten i Jonestown år 1978 när omkring 900 personer som var medlemmar av den alternativa kristna rörelsen Peoples Temple tog sina liv eller blev mördade. Trots att rörelsen inte överhuvudtaget hade något att göra med yoga uppstod en stark misstro gentemot alla typer alternativa praktiker och rörelser. KP rapporterade om den internationellt kända evangelisten och anti-kult föreläsaren Rabi Maharajs föreläsningar i Sverige och insändarskribenter hänvisade till hans böcker långt senare.
Kan en kristen utöva yoga?”, frågade en läsare i KP 27.02.1975.
En genomgång av digitalt material gör att forskare kan hitta precis vartenda omnämnande av yoga. Trots att det kan handla om att en artikel endast nämner ordet ”yoga” en gång kan det visa sig betydelsefullt när flera artiklar gör det. Till exempel blir det vanligare under 2000-talet att personer som intervjuas nämner yoga som en hobby. När en författare, en VD för ett pensionsbolag och en präst refererar till yogan på ett odramatiskt sätt kan man se en viss normaliseringsprocess: yoga ses inte längre som något främmande eller konstigt.
År 2011 blossade en debatt om yoga upp i KP som fick sin början av en insändare i Vasabladet. Teologernas åsikter skiftade mellan att yoga var en praktik som kunde befrämja hälsa till att den kunde vara en ”port till andligt mörker”. KP gav i flera nummer utrymme åt insändare i vilka läsarna försvarade respektive kritiserade yogautövning.
Yoga på kristet vis
I början av 2010-talet var yoga redan vida etablerat i samhället. Yoga erbjöds på såväl arbetarinstitut som gym, och över tid hade det vuxit fram ett hundratal olika former, däribland yin yoga och flow yoga. I Finland fanns egna innovationer, bland annat Saunajooga som görs i bastun. I en situation där yoga kan omformas, tänjas och praktiseras i olika syften kom man i Helsingfors kyrkliga samfällighet på att arrangera kristen yoga. Senare utvecklades det officiella kristna yoga-programmet Stillhetens yoga® vars annonser i KP dykt upp sedan 2021. Under övningarna i Stillhetens yoga® läser yogaledaren böner och texter med kristet budskap.
I samband med kristen yoga blossar nya debatter upp. KP 25.2.2016.
KP’s rapportering om yoga har under det senaste årtiondet varit neutral i den bemärkelsen att tidningen gett utrymme åt diametralt motsatta åsikter. Åsikterna om yoga går isär och det finns en mindre men aktiv grupp personer som är av åsikten att yoga på inget sätt hör hemma i en kristen kontext. Till exempel när jag intervjuade Åbo stifts biskop Mari Leppänen som varmt förespråkar Stillhetens yoga® berättade hon att hon fått motta e-post och brev av personer som är upprörda över hennes yoga praxis.
KP:s material antyder att positiva attityder till yoga bland finlandssvenska kyrkomedlemmar blivit alltmer synliga – även om de inte nödvändigtvis ökat i antal. I samband med att man börjar erbjuda Stillhetens yoga® i fler svenskspråkiga församlingar och yogan får mer synlighet kan man förvänta sig att nya debatter kommer att blossa upp.