Religion har blivit en allt tydligare del av europeisk politik. Tomas Stenbäck, doktorand i religionsvetenskap vid Åbo Akademi, studerar hur religion kommer till uttryck i högerpopulistiska diskurser i Europaparlamentet och visar på vad retoriken säger om kristendom och islam.
Det rådande europeiska idealet för demokratiska staters förhållande till religion har i decennier varit en sekulär stat som skiljer på politik och religion. Det här är en stat där religionens påverkan på staten och politiken är låg, och staten är neutralt inställd till religion. Nu, däremot, noterar forskningen att religionen, eller åtminstone religionens symboler, är tillbaka i politiken.
Sambandet mellan politik och religion
Det finns alltid ett samband mellan politik och religion. Religion är politik. Jag förstår att den som främst ser religion som tro och andlighet kan ha invändningar mot det här. Men religionsvetenskap är ett forskningsfält med ett icke-religiöst förhållningssätt till religion, där olika aspekter av religion kan undersökas på många olika sätt. Påståendet om att religion är politik kan fördjupas så här: Varje uppfattning om vad religion är och bör vara – eller inte är eller bör vara – för de individer och grupper som lever i ett samhälle är i grund och botten en ideologisk värdering. När en sådan värdering uttrycks offentligt blir den ett samhälleligt ställningstagande. Den här uttalade politiska åsikten kan då påverka individer, grupper och samhället. Det här gäller särskilt om det är politiska partier, politiska beslutsfattare eller andra politiska aktörer som uttrycker åsikten. Den blir då också ett politiskt fenomen som kan undersökas.
Illustrationsbild. Foto: TeaMeister via Flickr CCBY2.0.
Sambandet mellan europeisk nationalism och religion
Den samlade forskningen visar att i alla europeiska länder finns politiska partier med en politisk retorik och praktik som kan sammanfattas som kulturell, etnisk och radikal nationalism blandad med högerpopulism. Grunduppfattningen är att världen består av olika folkslag, som alla har väsensskilda och oförenliga kulturer, där varje folk har ett eget territorium som folket har ensamrätt till. Den centrala politiska idén hos de här partierna är att tillvarata det upplevt egna ’folkets’ intressen och bekämpa två fiender, ‘eliten’ och ’de andra’. ’Eliten’ identifieras med maktstrukturer och hierarkier och olika kategorier av makthavare, främst politiska, ekonomiska och kulturella. ’De andra’ identifieras med migration och utomeuropeisk invandring, och har kommit att likställas med muslimer och islam.
Forskningen visar att dagens europeiska högerpopulistiska kulturella radikalnationalism i allt högre grad använder sig av religion som kultur för att identifiera både ’folket’ och ’de andra’, och för att markera skillnaderna mellan de båda. Kristendomen beskrivs som ursprunget till de enskilda europeiska ländernas olika unika kulturer och, samtidigt, som källan till de här ländernas gemensamma europeiska kultur med exceptionella europeiska värden. Den europeiska kristendomen ställs i skarp kontrast mot islam, som framställs som en till Europa invandrad förtryckande ideologi, med avvikande värderingar baserade på det som, beroende på sammanhang, påstås vara militant religion eller ett politiskt projekt. Islam påstås utgöra ett allvarligt och akut hot mot ’folkets’ fysiska säkerhet och kulturella överlevnad med sin våldsamhet och pågående medvetna islamisering av Europa.
Att forska om europeisk nationalism och religion
Vanligen beskrivs religion som något som existerar av sig självt. Som att religionen är och gör saker. Men religion kan aldrig existera utan människor. Det är alltid människor som säger vad religion är och gör, och inte är eller gör. Det som egentligen undersöks när det forskas om religion är specifika människor som, för specifika syften och mål, använder sig av det som de kallar religion. Det är med den här utgångspunkten som många av oss som arbetar inom disciplinen religionsvetenskap närmar oss det som vi vill undersöka.
Min egen forskning tar avstamp i frågor om vem och vilka som säger vad, i egenskap av vadå, om vem eller vilka, och när, hur och varför de säger det som de säger. Genom att leta efter svar på de här frågorna studerar jag hur religion används i kultur-etnisk-radikalnationalistisk och högerpopulistisk politisk diskurs i Europaparlamentet. Jag undersöker vad retoriken hos nationalistiskt influerade politiska grupper säger om kristendom och islam.
Det jag hittills har kunnat se, vilket är i linje med tidigare forskning om de generella europeiska omständigheterna, är bland annat att en upplevt inhemsk kristendom framställs som upplevd inhemsk kultur med sunda värderingar. Islam i sin tur framställs som främmande icke-kultur med destruktiva värderingar. Jag kan se fler samband, men inom den här specifika europeiska kontexten finns det tecken på att just i EU:s parlament kan det finnas sådant som skiljer sig från vad tidigare forskningsstudier har funnit om generella europeiska förhållanden. Jag ser fram emot att ta reda på mer om de här observationerna och är nyfiken på om något mer kan komma att visa sig, och i så fall vad.
Användbar forskning om religion och politik
Dagens europeiska nationalism – som nu finns även hos etablerade politiska partier – ifrågasätter allt oftare den konstitutionella demokratin och strävar alltmer efter olika rättigheter och skyldigheter för olika samhällsgrupper. Det här motiveras med påståenden om olika kulturella arv hos de personer som identifieras genom påstått inhemsk kulturell kristendom och påstått främmande icke-kulturell islam.
Jag vill kontinuerligt presentera och diskutera mina iakttagelser samtidigt som min forskning fortsätter. Jag hoppas att mina iakttagelser på något sätt ska kunna bidra med användbar kunskap till annan forskning och till alla de samhällskrafter som kan motverka den pågående politiska utvecklingen.