Vad kan Tove Jansson och Sven Nordqvist berätta om vårt förhållande till det materiella och till miljön? Arwen Rosenberg-Meereboer, doktorand i filosofi vid Åbo Akademi, arbetar med nymaterialistisk teori för att analysera Mumin samt Pettson och Findus. Vad lär böckerna oss om olika förhållanden till vår omgivning?
Nymaterialismen överbygger klyftor
Filosofin har ofta fokuserat på en strikt uppdelning mellan subjektet och objektet; aktören och det man agerar eller inverkar på. Nymaterialismen försöker överbrygga det här gapet och beskriva våra relationer till de saker som omger oss som ett spektrum av animacitet eller ”levandehet”. Ett exempel på hur det här spektret fungerar är matkonsumtion. När vi äter tar vi in livlösa ting, som en bit rostat bröd, och konsumerar det. I slutet av dagen har vi absorberat det mesta av det rostade brödet och det har blivit en del av oss: vi har blivit delvis rostat bröd. Det här förhållandet passar inte snyggt samman med våra förutfattade meningar om en oöverbyggbar klyfta mellan det levande och det livlösa.
Nymaterialismen försöker bredda det här ifrågasättandet av hur vi ser på relationen mellan levande och livlösa objekt och utvidga det till en fråga om vårt förhållande som levande mänskliga föremål till världen runt oss och inuti oss. Vi människor består av världar av materia som arbetar tillsammans (mikrober, mineraler, blod och ben), samtidigt som vi lever i en värld av materia som arbetar tillsammans (stenar, metaller, djur, elektriska strömmar). I detta projekt försöker jag undersöka vad det innebär att ha etiska förhållanden till en värld full av egensinnig materia. Vad innebär det att ha relationer till hus, mat, mikrober och ekosystem?
Naturen var och är en viktig inspirationskälla för Tove Jansson och Sven Nordqvist. Illustration av Arwen Rosenberg-Meereboer.
Tove Jansson och Sven Nordqvist
Tove Jansson, född 1914 och död 2001, var, som många som läser den här bloggen säkert känner till, en finlandssvensk konstnär och författare. Hon levde tillsammans med sin sambo, konstnären Tuulikki Pietilä, och de delade sin tid mellan Helsingfors och den lilla ön Klovharun i Borgå skärgård. I mitt arbete använder jag Muminserien som Jansson både skrev och illustrerade. Muminböckernas landskap är starkt inspirerat av Janssons tid i skärgården, både som barn och som vuxen. För den som inte vet det är mumintrollen små vita troll som bor i ett hus i Mumindalen, omgivna av alla möjliga andra små magiska varelser.
Sven Nordqvist (1946) är en författare och illustratör som bor och verkar i den sydsvenska staden Helsingborg. Nordqvists arbete, inklusive den serie jag använder, utspelar sig främst på den sydsvenska landsbygden. Bokserien Pettson och Findus handlar om en gubbe vid namn Pettson som får en liten kattunge som han döper till Findus (efter produktmärket). Findus lär sig prata och bära byxor, och tillsammans med Pettson ger han sig ut på olika äventyr runt den gamla gården där Pettson bor på.
Både Jansson och Nordqvist uttrycker i Mumin och Pettson en relation till de landskap deras karaktärer lever i. De här bokserierna är, trots att de är fiktiva och innehåller många fantastiska inslag, djupt rotade i särskilda landskap. Den djupa tillgivenhet som böckerna uttrycker för landskapet de utspelar sig i, liksom relationerna till landskapens särdrag, gör böckerna till en värdefull resurs för att tänka igenom våra förhållanden till världen omkring oss. När jag arbetar med etiska relationer till vår omvärld försöker jag därmed rota dessa relationer i berättelser om landskap. De fiktionaliserade förhållandena till naturen i mumin- och Pettsonböckerna uttrycker en djup kärlek till ekosystemen som omringar karaktärerna, och de här relationerna gör det möjligt att föreställa sig verkliga, annorlunda förhållanden till andra ekosystem än de förhållanden vi för närvarande har.
Etiska ekologier
När jag använder Janssons och Nordqvists verk ser jag på deras böcker och illustrationer genom nymaterialismens lins. Muminböckerna skildrar relationer till vissa naturkrafter, som ön i Muminpappan och havet, eller vintern i Trollvinter, där naturen är egensinnig och motarbetar muminfamiljens annars harmoniska livsstil. I dessa fall, där vi ser muminfamiljens förhållande till naturen utmanas, kan vi också se friktionen mellan det kulturella och det naturliga. De här gränserna etableras och ifrågasätts samtidigt, vilket skapar en möjlighet att bilda nya relationer och förhållanden.
Mumintrollens värld är mycket fantasifull: det finns inga människor och muminfamiljen är centrum för sin egen Mumindal. I Pettson och Findus är Pettson en människa som lever i samhällets utkanter. Han är människa, men han relaterar inte särskilt väl till andra människor och föredrar sin katts, sina höns och de osynliga mucklornas sällskap. Den här marginella identiteten gör Pettson och Findus till ett intressant tillskott till analysen av muminböckerna eftersom berättelsen sammanför det fantastiska och det vardagliga. Pettson har ett förhållande till olika icke-mänskliga djur, medan han lever i en värld som är mycket lik den vi bor i.
De här olika relationerna vi hittar i berättelserna om Mumin samt Pettson och Findus ger en uppfattning om hur en nymaterialistisk etik kan se ut. De gör det möjligt att titta på de olika relationer vi har till det materiella och erkänna de här relationerna som förhållanden vi lever och arbetar i och är oupplösligt bundna till. De här förhållandena går utöver subjekt-objekt-relationer och blir särskilda ekosystemförhållanden.