Esoterisk visionär eller tragikomiskt original? Konstnären och författaren Sigurd Wettenhovi-Aspa har ofta betraktats som en kuriositet inom den finländska kulturhistorien, men Pekka Pitkälä, doktorand i kulturhistoria vid Åbo universitet, ifrågasätter den traditionella uppfattningen om marginalkonstnären. Pitkälä vill istället lyfta fram honom som en representant för strömningar inom den samtida västerländska esoterin i en finländsk kontext. Det skenbart marginella kan i detta fall ge ett brett perspektiv.
I min forskning granskar jag esoteriska åsikter om språk och historia hos konstnären och författaren Sigurd Wettenhovi-Aspa (Sigurd Asp / Wetterhoff-Asp, 1870–1946). Wettenhovi-Aspa påstod att alla världens språk hade sitt ursprung i finskan som var ett bibliskt urspråk. I sina konstverk, böcker och artiklar konstruerade han ett storslaget förflutet för det finska folket. Genom att jämföra finska med fornegyptiska språk och finsk mytologi med antikens mytologi tolkade han i sina under 1910–1930-talen på flera språk utgivna studier de forna högkulturerna som fornfinska.
Olika esoteriska strömningar var närvarande i Sigurd Wettenhovi-Aspas liv från hans ungdom på 1890-talet och fram till slutet av hans liv. Hans intresse och anknytning till teosofi, rosenkreuzarna, frimureriet och andra esoteriska inriktningar karakteriseras av obundenhet. Han var en nyfiken sökare som samtidigt aldrig förkastade kristendomen. Dessa drag var typiska för många av hans samtida. Konstnärer som t.ex. Akseli Gallén-Kallela och Pekka Halonen var esoteriskt orienterade men inte förbundna till någon esoterisk rörelse eller lärobyggnad. Nya tankesätt och åskådningar kom inte i stället för kristendomen, utan sida vid sida med den.
Fotografi av Sigurd Wettenhovi-Aspa taget vid sekelskiftet 1800–1900. Bilden fanns på pärmen till utställningskatalogen för ’Den fria utställningen’ som ordnades i Helsingfors hösten 1900. Historiska bildsamlingen, Museiverket.
Intryck från Swedenborg, Strindberg och rosenkreuzarna
I 1890-talets Paris tog Wettenhovi-Aspa till sig idéer om symbolismens konstteorier, teosofi och andra esoteriska läror som senare kom att influera hans skrivande. Han var inspirerad av August Strindberg (1849–1912) som tänkte att världens språk hade ett gemensamt ursprung i hebreiskan. Strindbergs språkhistoriska åsikter var inspirerade av Emanuel Swedenborg (1688–1772), som på 1700-talet hade skrivit om ett gemensamt ursprung till alla språk. På 1890-talet utförde Strindberg sina naturvetenskapliga studier och sökte ett gemensamt ursprung till det materiella med hjälp av alkemin och den monistiska filosofin. Wettenhovi-Aspa och Strindberg kände varandra och debatterade om urspråket särskilt på 1910-talet.
En annan viktig inspiratör till Wettenhovi-Aspa var den symbolistiska författaren, konstteoretikern, ockultisten och katolska mystikern Joséphin Péladan (1858–1918). Wettenhovi -Aspa ställde ut sin konst i hans Salon de la Rose+Croix år 1893 och 1895. Atmosfären i Péladans rosenkreuzersalonger torde ha gjort ett djupt intryck på den unge Wettenhovi-Aspa, som rapporterade om årets 1893 salong i Hufvudstadsbladet:
”[M]an vill och man fordrar, att en artist skall ställa för sig ett högre uppgift än att såsom ett fotografiapparat återgifva en « Ko », « Ett lider », « En sophög » och annat dylikt. Man vill se fantasi, poesi, idéer ; man vill ha bröd i stället för stenar. – Detta är i det närmaste Rose+Croix Salonens program.” (Hufvudstadsbladet 20.4.1893)
Alla finska konstnärer i Paris var inte så imponerade av Péladans nya Salon. Albert Edelfelt skrev i ett brev till Axel Gallén att ”Sar Péladanismen och allt detta morfinförsvagade, teosofiska, spiritistiska, sexuellt abnorma, katolicismen från Chat Noir – det tror jag ej på”, och till sin mor rapporterade han att ”Symbolisterna, såsom de ta sig ut på Rose & Croix äro alls icke nya – gamla formler tillämpade på föga nya idéer. På rose & Croix har Sigurd Asp första rummet som galning”. Wettenhovi-Aspa var en kontroversiell person redan som ung konstnär och detta sakläge tycks ibland inte ha förändrats ens i dag.
Finskan: mänsklighetens heliga urspråk som bär dold vishet
Sökandet av likheter och ett gemensamt ursprung till världens språk, kultur och religion kombinerade Wettenhovi-Aspa i sitt tänkande med den finska nationalromantikens tankevärld som uppkom i samma miljö. I 1890-talets Paris var också egyptisk och japansk konst och kultur populära bland konstnärer. Enligt Wettenhovi-Aspa var finskan mänsklighetens heliga språk som bar dold vishet i sig. Kalevala och den finska mytologin hade anknytningar till fornegyptisk och antikens mytologi.
Sigurd Wettenhovi-Aspa var finlandssvensk och hade svenska som modersmål. Han lärde sig finska när han redan var vuxen. I hans skrifter och annan verksamhet hade han emellertid en mycket ambivalent relation till det svenska i Finland. Han var skriftställare och karikatyrist på 1890–1900-talen i den svenskspråkiga satiriska tidskriften Fyren som fungerade som motståndare till den äktfinska rörelsen. Redan i 1910-talets Finland var Wettenhovi-Aspa i opposition mot det finlandssvenska pangermanistiska rörelsen med sin Finlands Gyllene bok (1915) och sin originella fennomaniska tankevärld. Sigurd Wettenhovi-Aspa och hans tankevärld i sin helhet är ett intressant finlandssvenskt fenomen.
Från en vetenskapshistorisk synpunkt påminde Wettenhovi-Aspas studier om den svenska stormaktstidens göticism på 1600-talet. Götiska historiker och språkforskare hade försökt att skapa en ärofull historia till den nya stormakten. I svenska språket såg de likheter med de bibliska språken hebreiska och grekiska, och Sverige var det forna Atlantis, civilisationens urhem.
Wettenhovi-Aspa – mer än bara en kuriositet
Wettenhovi-Aspa har ofta betraktats som en kuriositet och en sentida göticist vars skrifter var en originell konstnärs tragikomiska och storhetsvansinniga försök till vetenskaplig forskning eller rent humoristiska parodier på tidens nationalistiska kultur och vetenskap. I min forskning betraktar jag Wettenhovi-Aspa som en representant för strömningar inom den samtida västerländska esoterin. Jag behandlar texter och bilden av Wettenhovi-Aspa som representationer av esoteriska idéströmningar i den finländska kontexten. Jag ifrågasätter den traditionella uppfattningen om Wettenhovi-Aspa som kuriositetskriftställare och marginalkonstnär. Det skenbart marginella kan i detta fall ge ett brett perspektiv.