Islamsk miljöaktivism kan beskrivas som en del av en bredare global rörelse som kopplar samman ekologiska frågor med social rättvisa, ekonomisk etik och mänsklig utveckling. Även om det under de senaste årtiondena uppkommit islamska miljödeklarationer och nätverk världen över, har det varit begränsat med akademisk forskning om praktisk islamsk miljöaktivism, särskilt i Europa. Genom att granska den tyska islamska miljöorganisationen Hima, påpekar Laura Wickström, doktorand i religionsvetenskap vid Åbo Akademi och koordinator vid Polin-institutet, att vi kan få kunskap om hur religiös etik omsätts i praktisk miljöverksamhet under specifika nationella och institutionella förhållanden.
Hima grundades år 2010 av en grupp tyska muslimer som inspirerades av den islamska miljöaktivismens frontfigur Fazlun Khalid. Khalid besökte Tyskland för att delta i en miljökonferens och gav en presentation i vilken han delade med sig om hur den islamska miljöorganisationen Islamic Foundation for Ecology and Environmental Sciences (IFEES), som han grundat, verkade runt om i världen. IFEES var länge den enda islamska miljöorganisationen i Västeuropa. Om IFEES kunde grundas i Storbritannien och verka med islamska principer skulle detta väl vara möjligt i Tyskland, resonerade de tyska ungdomarna.
Gruppen valde namnet Hima och organisationen registrerades året därpå. Namnet härstammar från det arabiska ordet hima, en förislamsk princip om gemensamt markbevarande. Idén med Hima är att främja miljöskydd grundat på islamsk etik.
Medelinsamling är en del av medborgarorganisationernas verksamhet. Illustrationsbild. Foto nattanan23 via Pixabay.
Det tyska sammanhanget
Den sociala bakgrunden hos Himas medlemmar är avgörande. Medan en del av medlemmarna är tyska konvertiter, är majoriteten andra eller tredje generationens tyska muslimer med turkisk eller mellanösternbakgrund, vilka starkt identifierar sig med tyska värderingar som religionsfrihet och miljömedvetenhet. För dem är det fullt möjligt att kombinera en muslimsk identitet och miljöaktivism snarare än att de skulle vara motstridiga. Himas betoning på att vara både muslim och miljöaktivist är ett svar på den historiska uppfattningen att miljöaktivism är sekulär eller vänsterorienterad och därför oförenlig med religion.
Den tyska institutionella kontexten förklarar ytterligare Himas framväxt. Även om Tyskland garanterar religionsfrihet saknar islam samma institutionella erkännande som kristna kyrkor och judendomen. Många muslimer känner sig underrepresenterade av etablerade islamska organisationer och importerade religiösa auktoriteter, särskilt imamer som utbildats utomlands och som kanske inte tar upp samtida etiska frågor, till exempel miljöfrågor. Följaktligen erbjuder organisationer som Hima alternativa utrymmen för religiöst uttryck i linje med tyska sociala värderingar.
Medan islamska miljöinitiativ ofta överensstämmer med bredare hållbarhetsagendor, är deras engagemang inom pluralistiska och interreligiösa sammanhang inte utan spänningar. Forskning i ett interreligiöst naturvårdsprojekt i Tyskland belyser hur olika religiösa tolkningar, förväntningar på sekulär neutralitet och implicita maktförhållanden kan komplicera samarbetet mellan trosbaserade och icke-religiösa aktörer. Forskningen visar att religion ofta förväntas förbli implicit eller symbolisk inom miljöprojekt, medan den för religiösa aktörer utgör en central motiverande och normativ resurs. Denna insikt förklarar varför organisationer som Hima framhäver ett islamskt etiskt språk och främst verkar inom muslimska samhällen: på detta sätt kan de undvika utspädning eller marginalisering av religiös innebörd samtidigt som de bidrar till bredare miljömål.
Himas centrala mål är att främja miljöskydd grundat på islamsk etik. Illustrationsbild. Foto Peter Frese via Pexels.
Det religiösa miljöspråket
Eko-islam tar sig uttryck inom politisk aktivism, filosofi, rättspraxis och i engagemang inom civilsamhället. Islamsk miljöetik härstammar från principer om förvaltarskap (khilafa), förtroende (amana), balans (mizan) och rättvisa (‘adl). Dessa begrepp utgör ett omfattande moraliskt ramverk för islamsk miljöetik och erbjuder därmed redskap att hantera frågor rörande klimatförändring och ekologisk utarmning med. Ur detta perspektiv förstås miljöskador som ett moraliskt misslyckande snarare än enbart ett tekniskt problem. Begreppet eko-jihad innebär en moralisk kamp för miljöskydd.
Utöver Khalid, som haft en avgörande roll i utformningen av samtida eko-islam genom initiativ med eko-moskéer och praktiska hållbarhetsguider för muslimer, är även Seyyed Hossein Nasr en av Himas förebilder. Nasr anses vara grundaren av islamsk miljöfilosofi och han hävdar att miljökatastrofen beror på modernitetens förlust av helighet. Nasr förespråkar därmed en andligt grundad ekologisk världsbild. Ibrahim Abdul-Matins Green Deen förespråkar en pragmatisk, livsstilsorienterad islamsk miljöaktivism, vilken framför allt tilltalar unga muslimer. Hima kombinerar dessa tillvägagångssätt och betonar praktiska livsstilsförändringar framför radikala politiska omvandlingar.
Genom att granska Hima ur ett transnationellt perspektiv kan man hävda att Hima verkar på lokal, nationell och global nivå. Religiös platsbildning sker genom transnationella nätverk, vilka kopplar tyska muslimer till både islamska miljödiskussioner och till enskilda personer från bland annat Mellanöstern, Iran, USA och Storbritannien. Mobiliteten av idéer, texter och religiösa auktoriteter – ofta förmedlade via internet – spelar en central roll i utformningen av Himas tolkning av miljöetik.
Bina anses medföra baraka, välsignelse. Av Koranens 114 suror är sex suror namngivna efter djur, såsom sura 16 som heter ”Biet”. Illustrationsbild. Foto Susanne Marx via Pexels.
Livsstilsorienterad miljörörelse
Projekt som ”Green up my community” illustrerar hur Hima strävar efter att förändra vardagliga rutiner i moskéer genom vattenbesparing, avfallsminskning, energibesparing, trädgårdsarbete och utbildning av samhället. Dessa initiativ betonar rättvisa, särskilt social rättvisa och rättvisa mellan generationerna, genom att framställa miljöskydd som ett sätt att värna om kommande generationers rättigheter.
Livsstilsorienterad miljörörelse bland unga muslimer är inte apolitisk eller ytlig, utan djupt värdedriven och normativt laddad. Miljömedvetet beteende är oskiljaktigt från religiös etik och föreställningar om ansvar gentemot skapelsen. Dessa handlingar uppfattas som moraliskt meningsfulla handlingar och bidrar till bredare samhällsomvandling.
Hima är ett exempel på hur islamsk miljöetik kan omsättas i praktiken på gräsrotsnivå. Genom transnationella religiösa källor och lokal aktivism skapar Hima en tysk muslimsk miljöidentitet som integrerar tro, medborgerligt ansvar och klimatetik. Organisationen visar hur islam kan fungera som en dynamisk moralisk resurs för att ta itu med dagens miljöutmaningar och samtidigt främja tillhörighet och etiskt handlande bland tyska muslimer.