Hur påverkade förändringarna i början på 1900-talet religionen i Finland? Julia von Boguslawski, doktorand i religionsvetenskap vid Helsingfors universitet, berör den här frågan i sin studie av hur den teosofiska och den antroposofiska rörelsen etablerades som nya religiösa rörelser i Finland kring sekelskiftet 1900.
Kring och efter sekelskiftet 1900 skedde genomgripande förändringar i samhället. Urbanisering, industrialisering och vetenskaplig utveckling ledde till stora omvälvningar. Nya politiska ideologier formades och ett världskrig utkämpades. Allt detta påverkade också religiositeten. Min forskning ser närmare på hur två nya rörelser, det Teosofiska Samfundet och det Antroposofiska Sällskapet, etablerades i Finland åren 1880 till 1930. Genom att studera hur rörelserna spreds till Finland, organiserades här, vem som engagerade sig i dem, samt i förhållande till vilka andra rörelser och ideologier de formades vill jag belysa de nya sätt att förstå och praktisera religion som rörelserna introducerade. Sätt som delvis lever kvar ännu idag.
Rörelser med stor genomslagskraft
Det Teosofiska Samfundet grundades i New York 1875 av Helena Petrovna Blavatsky och Henry Olcott. Några år senare flyttades dess högkvarter till Indien. Samfundet växte och blev ett av tidens största och mest betydelsefulla esoteriska sällskap med lokalföreningar i både västländerna och kolonierna. Det Teosofiska Samfundet strävade efter att bilda en kärna av universellt broderskap, att främja studier av religion, filosofi och vetenskap och att utforska okända naturlagar och människans dolda krafter.
Det Antroposofiska Sällskapet grundades 1913 av Rudolf Steiner, den tyska teosofiska rörelsens ledare, efter att han kommit i konflikt med Teosofiska Samfundets president Annie Besant. De flesta tyska teosofer följde Steiner till det antroposofiska sällskapet, som fick ett starkt fotfäste framför allt i Centraleuropa. Antroposofin byggde på teosofin, men blev starkare förankrad i kristen esoterism och eftersträvade vetenskaplighet.
Teosofin spreds till Finland på 1880-talet, först bland den svensktalande medelklassen. Suomen teosofinen seura grundades 1907 när samhället liberaliserats efter storstrejken. När det Antroposofiska Sällskapet grundades 1913, övergick ett drygt hundratal medlemmar från det finska teosofiska samfundet till det nya sällskapet. Under första världskriget var den antroposofiska rörelsen i Finland tvungen att hålla låg profil pga. sin tyska anknytning, men på 1920-talet började den organisera sig synligare. Antroposofiska sällskapet i Finland – Suomen antroposofinen seura grundades 1923. Räknat i medlemsantal var rörelserna små under sina första decennier i Finland. Teosofiska samfundet hade kring 600 och antroposofiska sällskapet 200–300 medlemmar, men genom tidskrifter, föredrag och medlemmars personliga nätverk fick rörelsernas idéer en spridning som sträckte sig långt utöver medlemmarna.
Det Teosofiska Samfundets tempel i Åggelby 1913. Källa: pekkaervast.net.
Teosofi i finsk tappning
Den finska teosofin blev starkt nationaliserad. Det finska teosofiska samfundet var starkt finskspråkigt och de svensktalande medlemmarna en liten minoritet. Pekka Ervast, samfundets första generalsekreterare, tolkade exempelvis Kalevala teosofiskt och tänkte sig att det finska folket hade en teosofisk nationalande, en Deeva, som teosoferna kunde tolka och därigenom leda det finska folket mot en ljusare framtid och högre andlig utveckling.
Teosofin i Finland formades också av den lutherska kristendomen, som genomsyrade det finska samhället. Samtidigt som teosoferna populariserade österländska idéer såsom karma och reinkarnation och lärde ut meditation, förankrades teosofin i kristendomen. Ervast tolkade exempelvis evangelierna teosofiskt och presenterade teosofin som vägen till sann kristendom. Olika tolkningar förekom dock och teosofins många österländska aspekter gjorde att t.ex. kyrkans företrädare såg den som en buddhistisk irrlära med oroväckande spridning.
Ett ytterligare särdrag är att teosofin i Finland fick många anhängare bland arbetarna, medan den internationellt drog till sig främst medelklassen eller överklassen. Förbrödringen över klassgränser visade sig emellertid i praktiken vara svår och skapade både spänningar och splittring inom rörelsen i Finland.
Antroposofi för den Europaorienterade medelklassen
Medan teosofin fick tydliga finska särdrag, behöll antroposofin i mycket sin europeiska prägel. Av medlemmarna var majoriteten svensktalande, medan de finsktalande utgjorde en minoritet. Antroposofin studerades i huvudsak på originalspråket tyska och de finska antroposoferna upprätthöll också kontakten till rörelsens centrum genom resor till Berlin, Stuttgart och Dornach där sällskapets högkvarter, den andevetenskapliga högskolan Goetheanum var belägen.
Också antroposofin fick dock en stark kristlig förankring i Finland och medlemmarna uppfattade sig som kristna. Meditation hörde till antroposofers dagliga rutiner, medan de andra antroposofiska praktikerna Steiner utvecklade utövades i mindre skala. Eurytmi – en rörelsekonst Steiner skapat – undervisades i Finland av Märta Wärnhjelm (gift Wolontis) sedan 1920-talet. Hennes kusin Elena Zuccoli blev en internationellt känd eurytmist. Märtas bror Henrik Wärnhjelm, som var agronom, gjorde försök med biodynamisk odling redan på 1920-talet och var på 1940-talet en av grundarna till det som idag heter Biodynamiska föreningen. Antroposofiska mediciner gick att köpa på vissa apotek i Helsingfors och Vasa redan på 1920-talet, och läkepedagogik praktiserades i Gustafsberg, Olly Donners hem för andesvaga barn i Gerknäs i Lojo, som grundades 1928.
Det Antroposofiska Sällskapets centrum Goetheanum i Schweiz som invigdes 1923 efter att den första byggnaden brunnit ner till grunden. Foto: Julia von Boguslawski.
Ett arv som lever ännu idag
Båda rörelserna utmanade den lutherska kyrkans legitimitet samtidigt som de lyfte fram andlighet som en nödvändighet för en modern livsåskådning. Genom att samtidigt förankra sig i det lokala och bekanta och erbjuda nya läror och praktiker lyckades de tilltala många som upplevde den kyrkliga religiositeten som otillfredsställande.
Idag syns rörelsernas arv i samhället i form av t.ex. yoga, meditation, samt idéer som reinkarnation, som är utbredda inom dagens nyandlighet och som populariserades först av teosofer kring sekelskiftet 1900. Antroposofins arv lever vidare i bl.a. Steinerskolor och -dagis, biodynamisk odling, samt antroposofisk medicin. Båda rörelserna finns och verkar fortfarande, även om de inte har samma synlighet som de fick när de var nya på det religiösa fältet.